Begränsande norm styr äldreomsorgen

Idag ses äldre vårdbehövande som kunder på en marknad. Kraftigt påhejat under borgerligt styre, med privatiseringar, kundvalsmodeller, valfrihetssystem, kontaktcenter och rut-bidrag. Som forskaren Helena Brodin säger i tidskriften Äldre i centrum, nr 1:2013: "Svensk äldrepolitik har sedan 1980-talet präglats av en uppfattning om att äldre personer är resursstarka omsorgskonsumenter som själva ska bestämma innehållet i och omfattningen av sin konsumtion av omsorg."

Det farliga med att tro att alla äldre är kritiska konsumenter är att det döljer alla skillnader som finns, vare sig det är kön, klass, etnicitet, sexualitet, funktionsnedsättning eller någon annan diskrimineringsgrund. Helena Brodin menar att detta synsätt polariserar äldres hjälpbehov mellan en resursstark majoritetsbefolkning och en svag minoritetsbefolkning. Skillnader förstoras och likheter förminskas med ett sådant tänkande.

När äldreomsorgen organiseras utifrån ett visst sätt att se på äldre påverkas möjligheten att få omsorg. De som passar in i normen gynnas och andra missgynnas. Utomnordiska migranter har exempelvis mindre offentlig äldreomsorg än andra. Äldre kvinnor med arbetarklassbakgrund och äldre med omfattande eller varaktiga funktionsnedsättningar riskerar att få sina specifika och unika behov bortförklarade eller bortdefinierade eftersom de inte passar in i det som anses normalt.

I en annan artikel i tidskriften av Sandra Torres, Emilia Forsell och Anna Olaison, om biståndsbedömarnas möten med äldre, beskrivs att möten med invandrare upplevs som svåra och tidskrävande. Till och med att "osäkerheten verkar paralysera dem.". Det verkar brådska med ökad medvetenhet om "olika positioners betydelse för biståndsbedömningen." Särskilt som värdegrunden och standardiseringen i äldreomsorgen förstås också har en ganska homogen syn på åldrande och äldre...

Att normen om de rationella äldre passar som hand i handske med marknadskrafternas inträde i äldreomsorgen är tydligt. Lika tydligt är att makthavare som offentligt har debatterat äldreomsorgen ofta själva hör till de priviligerade grupperna. De som har råd med rut. De som har hög pension. De som har kunskap. De som har språket. De som har anhöriga. De som har krav. De som inte nöjer sig med mindre. Ska vi få en äldresomsorg för alla utifrån vars och ens behov måste alla andras röster också höras!