10 gånger högre barnfattigdom i Rinkeby än i Bromma

Julen är barnens högtid. Så barn blir temat för annandagens bloggar, det blir i själva verket två. En om barnfattigdomen i stort och i Stockholm och en om läget i Enskede-Årsta-Vantör:

Jag dyker ner i Rädda Barnens Årsrapport 2013 för barnfattigdomens utveckling till och med år 2011. Rapporten mäter hur många barn som hamnar under en absolut fattigdomsgräns, till skillnad från EU:s fattigdomsdefinition som mäter relativ fattigdom, dvs hur stor andel som har lägre inkomst än 60 % av medianinkomsten och fångar därmed inkomstskillnader.

Det är skrämmande hur stora inkomstskillnader vi har fått i Sverige de senaste decennierna. Tänker att det ju är under mina egna barns uppväxttid. Relativ barnfattigdom och absolut barnfattigdom närmar sig nu varandra. År 1997 var den relativa barnfattigdomen drygt 7 % och den absoluta barnfattigdomen var 22,3 %. År 2011 hade den absoluta barnfattigdomen minskat till 12,1 % medan den relativa ökat till 13,5 %.

I Stockholm har barnfattigdomen minskat till 13,7 %. Även Botkyrka har minskat rejält till 16,5 %. Åren 1991 till 2011 har barnfattigdomen i Stockholm minskat från 21 till knappt 14 %. Även i Göteborg har barnfattigdomen minskat (något) samma period till 18 %, medan Malmö ökat stort till 32 %. Varför Stockholm minskat så mycket och Malmö ökat så mycket kan inte utläsas av Rädda Barnens rapport.

Inte oväntat har Bromma lägst barnfattigdom med 5,3 % bland Stockholms stadsdelar och Rinkeby högst med 51,6 % enligt den tidigare stadsdelsindelningen. Siffrorna går ner men skillnaderna är dramatiska. Dock har barnfattigdomen åren 2000-2011 minskat mest i Rinkeby, Spånga-Tensta och Kista.

Hässelby-Vällingby bryter den minskande trenden bland de 14 nuvarande stadsdelsområdena i Stockholm med en ökning av barnfattigdomen på 2,4 %-enheter åren 2001 till 2011. Alla övriga stadsdelsområden har minskat samma tid. Ser vi bara på det senaste året är det bara Älvsjö som har en ökning med minimala 0,1 %-enheter. Den största minskningen under 2011 har varit i Rinkeby-Kista, Farsta och Spånga-Tensta.

Trots minskningar i barnfattigdomen är skillnaderna ändå ofantligt stora. I jultid blir det extra synligt. En julafton i Bromma och i Rinkeby skiljer sig högst sannolikt exempelvis vad gäller julklappar, julmat och julresor. Inget extra jultillägg ges till barnfamiljer med försörjningsstöd, som det gjorde på 70-talet.

Frågan är vad Stockholms stad gör för att minska de stora skillnaderna i barnfattigdom? Motioner av bland annat Vänsterpartiet om kommunala handlingsplaner har inte bifallits, utan det borgerliga styret har tyckt att de gör nog. Stockholms stad nämns dock inte i Rädda Barnens skrift På dagordningen - reportage om kommunala insatser mot barnfattigdom, där särskilt engagerade kommuner lyfts fram. Så vi kan bättre!