Endast den bästa äldreomsorgen är god nog åt folket

En äldreforskare jag följt sedan magisterutbildningen i socialt arbete är Marta Szebehely, vars doktorsavhandling om hemtjänst ingick i en av kurserna. Senare skrev hon ett kapitel i SNS-antologin om Konkurrensens konsekvenser. Där avslöjades en anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrensen i välfärden. Alliansens mantra om kvalitet och valfrihet, inte minst i Stockholms stad, fick sig en grundstöt som heter duga.

Szebehely gör nu en intressant utblick i "Jämlikhet och individanpassning - ett realistiskt ideal för den svenska äldreomsorgen" i Socialvetenskaplig tidskrift, tema äldreomsorg, nr 3-4 2014. Hon menar att individuellt anpassad omsorg är förutsättning för generell äldreomsorg. Men det har blivit svårare för personalen att både främja jämlika levnadsvillkor och anpassa till individens behov.

En viktig faktor i en generell eller universell välfärd är att samma slags tjänster används av alla sociala grupper. Det krävs att mer välbeställda äldre eller deras anhöriga håller ett öga på kvaliteten. Men för att de ska vilja använda samma tjänster måste kvaliteten var bra. Marta Szebehely hänvisar till Gustav Möllers "Endast det bästa är gott nog åt folket" i sitt resonemang.

Då resurserna minskat till äldreomsorgen fast vi har en åldrande befolkning har det blivit svårare att få hemtjänst och äldreboende. Hemtjänsten har blivit tidspressad och det har blivit svårare att ge individanpassad omsorg. Detaljstyrning och kontroll har ökat. Det mätbara får företräde framför annat som kan vara viktigare.  Jämfört med långvården har det dock blivit lättare att ge individanpassad vård på äldreboendena. Men även där har bemanningen inte hängt med ökade behov.

Det här har lett till att anhörigomsorgen är större än den som samhället ansvarar för. Anhöriga har gått in, främst kvinnor och inom mindre resursstarka grupper. De mer välbeställda köper istället Rut-tjänster  som tillsammans med tilläggstjänster i privata hemtjänstföretag har berett vägen för ett A- och B-lag. 

En viktig poäng i Marta Szebehelys artikel är att personalens anställningsvillkor också bör ingå i äldreomsorgens jämlikhetsambitioner. Personalen ska inte betala med sina egna kroppar för otillräcklig budget och organisation. Arbetsskador, sjukskrivning och förtidspension är oproportionerligt höga i äldreomsorgen. Pensionen blir också lägre pga för tidiga pensioneringar och ofrivilliga deltider.

Slutklämmen är en viss tillförsikt inför de nya statliga satsningarna på ökad bemanning i äldreomsorgen och utredningen om styrning efter New Public management samt att nya mål ska formuleras för äldreomsorgen utifrån "jämlikhet, trygghet, delaktighet och inflytande". Att snarare grunda politiken på omsorgsforskning än på marknadsinfluerade teorier är ett framsteg. Vi jobbar på för att det ska bli verkstad också!