"Ytterst handlar det om att skolan under 1900-talet gick från att ses som ett kollektivt projekt för hela samhället, till att betraktas som något individuellt för varje elev."
För mig är det glasklart att driftsform, betygssystem, skolval, finansiering och pedagogiskt arbete hänger ihop. Vinstdrivande skolor ska enligt aktiebolagslagen ge vinst till ägarna, och då är det en affärsmässig fördel med skolval som lämnar kvar barn från studieovana hem i kommunala skolor, skolpeng som överkompenserar friskolor, pedagogik som minskar behovet av lärare och betygssystem som alstrar glädjebetyg i friskolorna.
Till skillnad från den liberala ledarskribenten har jag däremot aldrig trott att de så kallade skolreformerna på 90-talet skulle vara progressiva eller att skolvalet skulle vara en frihetsfråga för elever i utsatta områden. Detta inte minst som förälder i Rågsved, bosatt i snart 43 år, där jag följt hur skolan blivit allt mindre likvärdig i takt med att valfrihetens och konkurrensens frälsningsläror trumfats in. Bra att det beläggs i den ena statliga utredningen efter den andra, men skadligt att det fått fortgå så länge.
Som stadsdelspolitiker i 16 år i Vantörs och därefter Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsnämnd skrev jag otaliga reservationer när borgarna styrde staden (och blogginlägg) om privatiseringens konsekvenser i allt från förskola, skola och äldreomsorg till hyresrätter, bostäder och arbetsmarknadsinsatser. Tycker det passar att knyta ihop det klarsynta inledande citatet från dagens DN-ledare med några rader från mitt blogginlägg 12 april 2009 där jag reflekterade över en SCB-undersökning, kommenterad av DN även det på ledarplats, med rubriken "Flykten från samhället".
"... Nära till hands vore nämligen att ta upp konsekvenserna av det förment fria skolvalet som ett olycksbådande exempel, men det vore nog att begära för mycket klarsyn ... Verkligheten är ju att istället för att tillsammans med grannar kämpa för en bra förskola och skola i grannskapet, går våra och grannarnas barn i olika förskolor och skolor. Vi grannar lär inte längre känna varandra som föräldrar i förskola och skola, vilket starkt bidrar till att tunna ut relationerna både mellan föräldrar som är grannar och barn som är grannar.
Läser samtidigt årsredovisningen för Stockholms stad som svämmar över av lovord om den (förment) ökade valfriheten genom valfrihetsmodeller och kösystem för snart sett alla åldrar och behov. Kontrasten mellan lovsångerna i årsberättelsen och individualismens baksidor beskrivna i DN-ledaren (trots sina begränsningar) är ändå slående, och tydliggör än en gång att konsekvenserna av alliansens politik i Stockholm är en allt mer begränsad demokrati!"
Svårt att smälta att det ska ta 15 år för DN att på ledarplats medge att till individualismens baksidor i samhället hör den liberala skolpolitikens totala tillkortakommanden.