Uppiggande siffror för Stockholmsvänstern!

Mitt i den novembergråa politiska verkligheten blev jag uppiggad av SCB:s skattning av partisympatierna hos väljarna. I Stockholms stad har sympatierna för Vänsterpartiet ökat 4 procentenheter, från 13,4 i maj till 17,4 procent i november. Det är verkligen inte fy skam!

Ökningen är approximativt statistiskt säkerställd som det heter på statistikspråk. I landet i stort har vänsterpartiet en statistiskt säkerställd ökning till 9,1 procent. Det är gott att veta att vänsterpartiet i dessa tider står närmast allt fler, även om jag önskat att alla dessa sympatisörer i höstens val röstat efter sitt hjärta och inte stödröstat på andra partier.

Redan nästa år får alla som har hjärtat till vänster en ny chans att lägga sin röst på Vänsterpartiet. I maj stundar nämligen val till EU-parlamentet, där vi går till val för klimatet och mot högerextremismen. Förslag till valplattform hittar du här och beslut tas på valkonferensen 16-17 februari. De fina siffrorna i SCB ger energi till vårens valrörelse!

Nej till ökad mångfald av boendeformer i Stureby

Idag stoppade Alliansen och Miljöpartiet Familjebostäders sedan länge planerade Stockholmshus längs Sågverksgatan i Stureby. Många bostadssökande som idag kanske bor otryggt i andra, tredje eller fjärde hand eller aldrig har kunnat flytta hemifrån går därmed miste om möjligheten att söka någon av de 80 billigare hyresrätterna bra belägna i ett villaområde nära kommunikationer.

Trots att de flesta remissinstanser ville ha Stockholmshusen ville den grönblåa majoriteten istället bygga radhus. Trots att stadsbyggnadskontoret gjort ändringar så att husen skulle passa väl in bland villorna tog man inte chansen att visa att man menade allvar med det fagra talet om blandade boendeformer. Nu cementeras i själva verket övervikten av bostäder anpassade för människor med högre inkomster, högre utbildning, högre förvärvsintensitet, lägre ohälsa etc.

Det är särskilt viktigt att bygga många flera allmännyttiga lägenheter i en stadsdel som Stureby, då inkomstkraven i allmännyttan är betydligt lägre än i privata hyresrätter. Bostadsstatistiken (2017) visar att tre fjärdedelar av bostäderna i Stureby är äganderätter, bostadsrätter och privata hyresrätter, det vill säga knappast möjliga boendeformer för låginkomsttagare. Siffror här för den intresserade.

Med aviserade möjligheter till ombildningar av allmännyttan till bostadsrätter i ytterstaden och idag stoppade byggen av billigare hyresrätter i ett välsituerat område talar Alliansen och Miljöpartiet tydligt med kluven tunga. Det nya styret har visserligen några år på sig att bevisa att de verkligen vill ha blandade boendeformer i alla delar av staden, men en sådan här start har kraftigt försämrat oddsen.

Fyra år av oro för hyresgäster i ytterstaden

Nu börjar tiden då vi som bor i allmännyttan i ytterstaden måste oroas varje gång post dimper ner i brevlådan, varje gång en ny lapp sitter uppe på anslagstavlan i porten. 

Trots att beslutet att tillåta ombildningar inte ens hunnit fattats i kommunfullmäktige har hyresgäster hos Familjebostäder i Farsta redan "välkomnats" till informationsmöte. En ombildningskonsult är lägligt nog medbjuden, från företaget Restate som tjänar grova pengar på hyresgäster som drar på sig miljonskulder för att köpa samtidigt som hyresgäster som bor kvar förlorar kötiden i internkön och bostadslösa får svårare att få lägenhet med rimlig hyra.

Miljöpartiet försvarar att partiet gått med på allianspolitik med att ombildning enbart kommer att göras i ytterstaden där allmännyttan dominerar, där boende själva tar initiativet och till marknadsmässigt pris. Det här är en problematisk och naiv hållning av flera skäl:

För det första är allmännyttan inte bara till för oss som idag bor där, utan ska bidra till att alla stockholmare kan ha en egen bostad. Vi behöver inte färre hyresrätter med rimliga hyror utan fler. Därför satte den rödgrönrosa majoriteten igång med att bygga ikapp bristen på hyresrätter, orsakad av återkommande alliansstyren som sålt ut allmännytta istället för att bygga ut. Därför sänkte rödgrönrosa majoriteten inkomstkraven i allmännyttan för att även låginkomsttagare skulle kunna få ett lägenhetskontrakt. 

För det andra är det omvänd politik att sälja ut allmännytta även om priset är marknadsmässigt, då allmännyttan fortsätter att dräneras på lägenheter med förhållandevis rimliga hyror. Fastigheter som är intressanta att köpa för hyresgäster med plånbok har sannolikt lägre hyror än nyproduktionen som är dyrare så länge inte den statliga bostadspolitiken slutar att missgynna hyresrätten. Det blir nu ännu svårare för människor i utsatt situation att få en bostad.

För det tredje utsätts vi hyresgäster i ytterstaden för fyra år av oro och risk för konflikter grannar emellan, bara för att det finns boende som vill ombilda. Det kan vara ett fåtal hyresgäster som sätter igång en process som påverkar oss alla. I mina kvarter gick det inte så långt förra gången, men jag vet hur osmakliga övertalningsförsök av äldre som förekom i andra stadsdelar. Verkligheten är långt ifrån lika glättig och ideell som ombildningsförespråkarna låter påskina. Men genom att hyresgäster höll ihop lyckades tack och lov ombildningar stoppas på flera håll när det sist begav sig, tyvärr är vi nu tillbaka i oron.

För det fjärde försätts vi som inte vill eller har råd att ombilda för risken att bo kvar som hyresgäst hos forna grannar som helst ser att man flyttar så att lägenheten kan säljas. Då möjligheten att få lägenhet genom interna bostadskön försvinner vid ombildning, sätts hyresgäster hos bostadsrättsföreningar nästan i en tvångströja.

• Nu vill det till att alla vi som inte ställer upp på den kortsiktiga ombildningspolitiken utan för stockholmarnas bästa vill ha kvar lägenheterna i allmännyttan går med i hyresgästföreningen, om vi ännu inte är med. 

• Nu vill det till att vi tillsammans med grannar säjer nej till ombildningar på alla möten som vi sannolikt "välkomnas" till i våra kvarter kommande fyra år. De av våra grannar som vill bo i bostadsrätt får gärna göra det, men inte på allmännyttans bekostnad och de värden som ombildningar sätter på spel.

Förakt för valresultatet att sälja ut i ytterstaden!

Nu har det nya blågröna styret i stadshuset kommit överens om att "ombilda lägenheter i allmännyttan i ytterstaden" och att "minska skuldbördan". I klartext betyder det att utförsäljningar av allmännyttan ska göras i ytterstaden över huvudet på oss hyresgäster, för vill vi inte släppa hyresrätten för att bli ägare av bostadsrätter så kommer våra hus att säljas ut till privata aktörer, allt för att "minska skuldbördan" i staden. 

Vi vet att det blir så, för vi har upplevt högerpolitiken och hoten mot våra bostäder under tidigare alliansperioder och fasar för att uppleva det igen. Då hyrdes välsmorda konsulter in för skattepengar för att övertala hyresgäster om att det blir guld och gröna skogar om vi går med på att sälja ut våra hyresrätter till bostadsrätter. Det var rena rama hallelujamöten som jag i observationssyfte var med på i Rågsved. Berättelserna runt om i staden var otaliga om hur människor med lock och pock skulle övertalas att säga ja och hur illa det i värsta fall blev att bli kvar som hyresgäst när resten av grannarna har gått med på utförsäljningen. Ett exempel kan du läsa om här.  Vi minns också de fina berättelserna om hur hyresgästerna vann kampen, exempelvis i Svedmyra, läs här.

Efter utförsäljningen flyttade vissa drivande personer snabbt, efter att ha gjort sig en rejäl hacka på att sälja lägenheter finansierade av generationer av stockholmare, just för att en stark allmännytta ska ge alla människor rätten till en bostad. Läs ett exempel här.  Gick det inte att sälja för att hyresgästerna gjorde för starkt motstånd eller inte antogs ha råd att köpa såldes helt sonika våra gemensamt ägda allmännyttiga fastigheter ut till privata fastighetsägare. Utan att blinka såldes också kötiden i den interna byteskön ut. Läs mer här och så här bloggade jag 2013 om utförsäljningarna i Vantör.

Och det är inte bara vi som är hyresgäster idag som har starka skäl att vara oroliga. Ännu större oro kan den nya blågröna bostadspolitiken skapa hos hemlösa, unga vuxna, nyanlända och låginkomsttagare, som har allt att tjäna på en stark och stärkt allmännytta med bibehållet och utökat bestånd av lägenheter, strävan till rimliga hyror och rejält sänkta och därmed socialt anständiga inkomstkrav i förhållande till privata aktörer. 

Argumentet att utförsäljning bidrar till en blandad stad är inte hållbart. De som måste börja dela med sig är de som har det bäst, inte de som har sämst ekonomiskt. En blandad stad börjar byggas genom att förtäta med allmännyttiga hyresrätter i socialt segregerade välbesuttna och glest bebyggda områden där ägda bostäder och bostadsrätter dominerar.

Våra bostäder i allmännyttan får inte ännu en gång förvandlas till spekulationsobjekt där en politisk majoritet, utan förankring i valresultatet i ytterstaden där vänsterpartiet med en helt annan politik gick starkt framåt, bollar med människors hem för att klara en kommunal budget. Det är klasspolitik och också en djupt demokratisk fråga. Med utförsäljning av allmännyttan ökar privatiseringen och därmed minskar stockholmarnas möjlighet att vara med och styra. Detta måste vi stoppa! Läs mer här 

Nu är tid att räkna med människor, inte räkna bort

Igår var jag med partikamrater på Bandhagens höstmarknad, läs mer här.

Det var väldigt roligt måste jag säga, träffade vänner, tidigare arbetskamrater och partikamrater som jag inte sett på länge, i verkliga livet. De var där för att de bodde i Bandhagen, för att de sålde barnkläder som deras barn växt ur, för att deras barn som bodde i närområdet sålde kläder som barnbarnen växt ur. Jag mötte också trevliga och intressanta människor som jag aldrig hade träffat annars. Stan är alltså inte större än att man kan träffas i Bandhagen!


Det var också meningsfullt på andra sätt. Chilifrukter odlade i för stora mängder för det egna

hushållet kunde säljas för att krydda andras måltider istället för att gå till spillo. Kläder, leksaker och böcker kan återanvändas. Second-hand är bra för miljön och jämlikheten. Där har vi ju Andra Varvet i Högdalen som gott exempel med kollektivavtal och anställning av långtidsarbetslösa. När det som är "inne", åtminstone i mer vanligt folks kretsar, inte är det dyraste märkeskläderna kan alla känna sig bekväma i sina kläder, vilka de nu är.

Det är extra viktigt i vår tid att vi träffas, på torgen, i Folkets Hus, i kulturhus och där vi bor. På festivaler, marknader, öppna hus och allt vad det är. Vi behöver nämligen jobba på tilliten i samhället, prata med varandra, diskutera med de som inte tycker precis lika som oss själva. Förstå bättre hur vi ska göra för att misstro och missnöje ska vändas till hopp. Vi i den breda vänstern ska banne mig visa att ett bra samhälle bygger vi med att räkna med, och inte genom att räkna bort människor.

Stark vänstervind i landstingsvalet i Vantör

Så är landstingsrösterna äntligen räknade och även där gick Vänsterpartiet framåt. Faktiskt blev det fler röster än hela Luleås befolkning jämfört med förra valet. Vänsterpartiet är nu tredje största parti med 10,57%, vilket betyder att 152 784 länsbor röstade rött. Det är en ökning med 2,87 % jämfört med valet 2014, då vi fick 7,71 % eller 104 479 röster. 

I östra Söderort gick det ännu bättre, vi fick 20,84 % och blev andra största parti, precis som i Stockholms kommunfullmäktige. Ännu fler röster än i kommunvalet. Vi ökade mest både i antal och andel av alla partier och fick totalt 20 238 röster. Mer än Kramfors befolkning. Ökningen blev 6,7% jämfört med valet 2014, då vi fick 14,14 % eller 12 931 röster. 

I mina hemkvarter, Vantör 16 Snösätrahöjden, fick Vänsterpartiet 29,56 % av rösterna. Så 240 av mina fina grannar röstade vänster i landstingsvalet. Vilket förtroende vi har fått. Även här blev det fler röster än i kommunvalet. Ökningen är fantastiska 11,19%, vilket andra partier som gick framåt inte på långa vägar kom i närheten av. 

Kan Vantörs omtyckta valprogram med krav på en bra och lättillgänglig offentlig vårdcentral i Rågsved ha gett ökat antal röster eller kanske förslaget om pendelstation vid Rågsveds allé? Extra kul då att Jonas Carlsson, som var med och tog fram förslaget om Rågsveds allé nu är invald från Vantör som ledamot i landstinget!

Vantörs röster åter i kommunfullmäktige!

Stolt över att 80 292 stockholmare röstade på Vänsterpartiet i kommunfullmäktigevalet! Det är 13,03% av de som röstade och 28 446 fler än i valet 2014 då vi hade 8,94%. Ökningen på 4,01%-enheter är den högsta av alla partier i kommunfullmäktigevalet. Vänsterpartiet är därmed tredje största parti med 13 ledamöter och 7 ersättare. Extra roligt är att Vantör har fått in Robert Mjörnberg, Kommunalvänstern och Högdalen som ledamot i kommunfullmäktige samt Hassan Jama, Högdalen och Cicci Herrström, Rågsved som ersättare. Det hurrar jag särskilt för!

I östra Söderort dit Vantör hör fick Vänsterpartiet 18022 röster, vilket är 18,53% och innebär att vi blir andra största parti i östra Söderort. Jämfört med 2014 har vi ökat med 6 462 röster vilket motsvarar 5,9%-enheter. Även i östra Söderort har vi ökat mest både antals- och andelsmässigt!

Vantör 16, Snösätrahöjden där både Cicci och jag bor fick Vänsterpartiet 28,87 %. Det är en ökning med 9,59 %-enheter jämfört med valet 2014. Totalt röstade 235 personer vänster här, vilket är 74 fler än 2014. Fint att vara näst största parti i de egna kvarteren och det parti som ökade ojämförligt mest.

Av Vantörs 30 valdistrikt fick Vänsterpartiet över 20% i 13 distrikt, mellan 15 och 20% i 11 distrikt, mellan 11 och 13% i 2 distrikt och mellan 7 och 8% i 4 distrikt. I Stureby mellan 7,48 och 17,14 % av rösterna, i Bandhagen mellan 16,38 och 24,07 %, i Högdalen mellan 16,35 och 26,46 %, i Örby mellan 7,03 och 8,12 %, i Rågsved mellan 18,57 och 28,87%, i Hagsätra mellan 16,04 och 22,28%  samt i Ormkärr mellan 12,9 och 15,84 % av rösterna.

Rågsved är som alltid rödast men vi är nu starka i stora delar av Vantör. Partiets politik gillas i allt bredare kretsar. Det bådar gott för framtiden och nu ska vi oavsett majoritetsförhållanden jobba för att förverkliga vårt lokala program!