söndag 21 juni 2009

Lyssna på fru S i Rågsved



Att åka 744:an mellan Högdalen och Rågsved är ingen vanlig busstur, tvärtom. Det är en levande historielektion i 1900-talets Sverige, iallafall om du har turen att åka med fru S. Och en lektion om hur det är att vara gammal i högerns Sverige.

Varje gång jag åker buss med fru S får jag veta lite mera om hur det var att vara fosterbarn, att börja arbeta vid 12 års ålder, att uppfostra sina egna barn som ensamstående mor, att kämpa fackligt för att kvinnor ska ha lika lön som män.

Jag får veta att fru S ryter till på PRO-möten, att hon fortfarande gör sin stämma hörd när hon ser orättvisor som att de höga politikerna höjer sina löner och att pensionärerna får betala mer skatt än de som arbetar. Hon vet att kamp lönar sig, för hon uppnådde målet att kvinnorna på distributionen fick samma lön som 1:e tryckaren, och därmed en anständig pension när åldern var inne.

Fru S frågar mig hur det går med politiken. Jag är försiktigt opmistisk och tänker på senaste SCB-siffrorna för Stockholms kommun som visade 9,5 procent. När jag säger att hon borde gå in i Vänsterpartiet börjar hon prata EU-val och berömmer Piratpartiet för att prata tydligt och rakt på sak. När jag säger att V har lika bra integritetspolitik som PP säger fru S att den där Ohly går det inte så bra för, och inte Sahlin heller, hon är för svag i fru S ögon.

När jag säger att PP inte har någon politik annat än för Internet till skillnad från V, säger hon att det kan komma. 80 år och mer därtill som kämpat mot överheten i hela sitt liv tycker att PP är en frisk fläkt. Hon reagerar mot höga EU-löner och tycker att Sverige ska gå ur EU, ändå röstade hon inte på det enda parti som har EU-utträdet inskrivet i partiprogrammet!

Bussturerna med Sonja lär mig mycket, och jag hoppas jag får åka många gånger fler med henne så att jag kan fånga upp vad vi i V behöver bli bättre på, för att Sonja ska känna förtroende för ett parti som vänsterpartiet.

Sommar i Rågsved



lördag 20 juni 2009

En midsommarhistoria

Igår när hela familjen, uppklädda, var på väg till tunnelbanan i Rågsved för att åka och fira midsommar med släkten i Farsta, ropade en somalisk kvinna till oss: "Är ni svenskar?" Ja svarade vi och såg undrande ut, den frågan hade vi aldrig fått i Sverige förut.

Kvinnan fortsatte, när hon hört att vi var "svenskar", och frågade: "Varför flyttar alla svenskar härifrån, när invandrarna kommer hit? Vi är inte farliga!" Jag sa att vi hade bott här i över 25 år. Kvinnan frågade om vi var på väg till landet, och jag svarade vart vi var på väg.

Min man skämtade om att det var så kallt i Sverige, så man borde egentligen flytta till ett varmare land, kanske (underförstått Somalia) ... Kvinnan tyckte Sverige var ett bra land att bo i, mycket bättre än Somalia där det var våld och otrygghet. Om svenskarna flyttade till Somalia, skulle det också bli ett bra land tyckte hon.

Kvinnan vars namn jag inte vet skulle fira midsommar på Östermalm, där hon sedan många år kände en familj som hon umgicks med. Hon var ensam i Sverige, utan släkt, den gamla mamman bodde i Damaskus och fadern var död. Vi skildes och önskade varandra glad midsommar.

Jag är glad för att kvinnan ställde sin fråga, som hon kanske funderat länge på. Kanske tänkte hon nu eller aldrig, den här familjen ser ut och vara "svenskar" (blonda söner), de verkar vara på väg att fira midsommar, precis som jag.

Och nu tänker jag på alla tusentals personer som bor i Rågsved och inte är födda i Sverige och tänker varför har vi inte pratat mer med varandra, tidigare, då hade kanske fler svenskar valt att bo kvar i Rågsved istället för att flytta ut när invandrarna flyttar in ...