Ropen skalla - skidspår åt alla!

Hemkommen efter två timmar på skidor ute i härliga Rågsveds friområde. Här finns inga anlagda spår, utan en får spåra själv och kryssa mellan snåren och sandade gångvägar. Bortanför dammen är det så stilla att jag nästan får fjällkänsla. I princip kan jag ta mig ut till jungfruliga snövidder från porten på Stövargatan, om än ibland med lyftade skidor över sandade gator. Kanske det bara är nördar som åkt skidor sedan barnsben som gör på detta viset, men så behöver det inte vara.

Tänk om staden kunde se till att lämna några decimeter snö längst in på trottorarkanterna så att inte bara de mest hugade skid- och pulkaåkare utan också andra lätt kan ta sig ut i de snöiga markerna. Tänk om alla gång- och cykelvägar i naturområden och parker hade en sträng osandad snö på ena kanten. Så mycket lättare för föräldrar att dra barn i pulka och för vem som helst att åka skidor.

Att göra natur- och parkområden mer tillgängliga är i linje med stadens idrottspolitiska program tycker jag, Det ska vara lätt att ta sig ut i naturen, till skidspår och pulkabackar, utan att behöva bil eller resa med kollektivtrafiken, som ibland inte ens når fram till skidspåren. Hindren måste rivas, så att inte bara de mest hängivna kommer iväg utan alla stockholmare.

Jag skulle gärna se skidbussar på helgerna från Rågsved ut till skidspåren i Ågesta och Älvsjöskogen, eftersom Vantör saknar anlagda skidspår, åtminstone till vi får närbelägna spår på Bandängen och runt Rågsveds friområde. Med skidspår där vi bor och går i skola, kan många fler barn och vuxna lära sig och komma ut på skidor. Vilken glädje för människan och vinst för folkhälsan!

Från Polen till Sverige - 2018 kan det vara väl sent

Igår på en middag kom vi in på möten med människor som står så långt ifrån varandra att de verkar komma från olika planeter.

Samtalet började med Polen, högern, katolska kyrkans inflytande, den försämrade abortlagstiftningen, svikna människor som röstar på det som de tror ger trygghet men efteråt inser att de blivit lurade. Värdinnan var ursprungligen från Polen, så ämnet var naturligt och jag hade just läst DN där den polske författaren Tomasz Jastrum varnade för utvecklingen:

"Det fria Polen står inför sin hittills största prövning. Den nya högerregeringen har skapat ett extremt klimat präglat av paranoia och nästan religiös övertygelse, skriver polske författaren och poeten Tomasz Jastrun." 

Vår diskussion och den djupa klyfta mellan regeringsanhängare och motståndare i Polen som beskrivs i artikeln ledde mina tankar till två tillfällen i livet, då jag verkligen känt mig som en alien i mötet med människor med nästan religiös övertygelse om att deras värld var den enda rätta.

Först var det när jag och en kamrat tågluffade, vi träffade två engelsktalande killar och hade hur trevligt som helst. Efter en stund började vi fundera på varifrån de kom, engelska talas ju i olika delar av världen. Det var Sydafrika. I ett slag ändrades vårt samtal. Vi frågade förstås om apartheid, men mötte en mur. De förstod oss inte. För dem var apartheid det normala, inget fel. Vi förstod dem inte. Hur kunde de tänka så. Det dröjde inte länge förrän vi gick. Vi hade inget mer att prata om.

Andra gången var Hässelby stadsdelsförvaltning. Min chef och jag träffade tre ungdomsledare, män i karriären från villastaden, om möjligheten att en verksamhet för unga arbetslösa kunde dela lokal med deras ungdomar. Ledarna radade upp sina fördomar om vad de arbetslösa kunde skada i lokalen. I ett desperat sista försök tog jag till argumentet att även deras ungar kan bli arbetslösa och behöva stöd. Blickarna och orden till svar sa allt. De blir inte arbetslösa. Vi hade inget mer att prata om.

Där och då var det klass, kön och inlärd rasism som möttes. Frågan är vart vi går i Sverige idag. Jag hoppas att vänsterpartiets framgångar med de sociala reformerna i den statliga budgeten 2016 ger välförtjänt utdelning i opinionen. Men det räcker nog inte för en vänster som stått och stampat, samtidigt som Sverigedemokraterna får stöd av en femtedel av opinionen och regeringen varit senfärdig med att förbättra möjligheterna för kommunerna att klara flyktingmottagandet och nu genom id-kontrollerna medverkar till att försämra asylrätten.

Det här duger inte längre. Råden har länge haglat på Aftonbladets ledarsida om vad Löfven ska göra för att socialdemokraterna ska bli relevanta igen. Vänsterpartiet uppmanas i Flamman att våga ha visioner om vilket samhälle vi vill ha. Vi måste kunna föra en politik för folkflertalet, som inte ställer människor och grupper mot varandra. Ett jämlikt samhälle måste vara målet. Dags att visa vad vi vill och ta plats i opinionen, för 2018 kan det vara väl sent.

På Coop Högdalen händer det oväntade

Ett glatt men mycket oväntat möte idag på Coop i Högdalen. Tyckte mig se ett bekant ansikte i kassakön. Vi hade inte setts på många år. Jomenvisst var det en tidigare arbetskamrat från socialtjänsten i södra Farsta. Nu pensionär sedan några år tillbaka, och boende i seniorbostäder, fick vi genast samtalsämnen då jag berättade att jag arbetade på äldre- och personalroteln i stadshuset. 

Så kom vi in på socialtjänsten med så många ensamkommande flyktingbarn, och vikten av att de får ett bra stöd. Min tidigare arbetskamrat berättade att hon i tjänsten hade hand om sitt första ensamkommande barn redan1986. Han flydde från Saddam Hussein, som lät unga pojkar agera kanonmat längst fram i fronten. Det hade gått bra för honom i Sverige. Så, ett fint avslut på vårt möte. 

Bästa på årets sista dag!

Tack!

Det blod du gav har nu kommit till nytta för en patient.

Hälsningar,

Blodcentralen

Skulle önska många fler att kunna få ett sådant underbart sms. Och därmed att många fler ska kunna få hjälp med nytt blod mot sjukdom och olycka. 

Vet att alla inte kan eller får lämna blod. Av förklarliga skäl som viss sjukdom eller allt mer oförklarliga skäl som att homosexuella män godkänns först efter ett års avhållsamhet från sex med män. 

Bakom begränsningen ligger förstås risken för hiv, som för män är högst för de som har sex med män. För kvinnor är heterosexuell smittväg dominerande.

Givetvis ska vi inte ta risker med blodgivning. De som får blod ska vara trygga. Blodgivare får därför svara på berättigade frågor om risker av olika slag varje gång som blod ska ges och en blodtestas också bland annat för hiv.

Tänker att en individuell prövning bör kunna gälla för alla blodgivare. Varför skulle homosexuella män vara mindre sanningsenliga än heterosexuella kvinnor eller män? De som har stadiga förhållanden bör därmed oavsett sexuell läggning kunna bli godkända. Vore det inte värt att ta upp till prövning igen?

Snösätra - nytt och några favoriter

Röd tråd från Rågsved till Stadshuset

Numera skriver jag på bloggen som Rågsvedsbo, aktiv inom Rågsveds Folkets Hus och Rågsveds samhällsförening. Alltid som vänsterpartist, hemmavid i Vantör och på jobbet i stadshuset, numera Äldre- och personalroteln. Eftersom jag inte längre är stadsdelspolitiker har perspektiven flyttats en smula, inte värderingarna och prioriteringarna, men vinkeln kommer att bli mer lokal-lokal.

Som stadsdelspolitiker i opposition fanns alltid lokala frågor att skriva om på bloggen. Under åtta år av alliansstyre som avlövat stadsdelsnämnderna på politiska frågor. Ett styre som privatiserat välfärden för att öppna en marknad för kapitalet snarare än för att utöka de ideella icke vinstdrivande utförarna. Ett styre som ökat skillnaderna mellan höginkomst- och låginkomststadsdelar. Som minskat möjligheterna för människor att mötas i en blandad stad, blandad stadsdel, blandad skola.

Så visst har jag hopp om att Rågsveds röster ska höras under rödgrönrosa styret. När vi har en politisk majoritet med demokratisk hållbarhet som ett av fyra stora mål och vänsterpartiet har hand om demokratifrågorna. För det är  konstigt nog frivilligt för kommunerna att jobba med utveckling av demokratin. Alliansen ville inte. Men det kunde de inte erkänna, så de låtsades att vi skulle ha något att säga till om i så kallade boendedialoger. Boende i Rågsved, Högdalen och Järva kan vittna om det.

Det är avgörande i en demokrati att folket deltar. Vi i Vänsterpartiet Vantör gick till val på vårt 25-punktsprogram med lokala frågor, varav en del har redan förverkligats efter att rödgrönrosa kom till makten. Vi har fått en kommunal hemtjänst för Rågsved och Hagsätra. Högdalens vård- och omsorgsboende tas tillbaka från riskkapitalet och friområdet ska bli naturreservat. Men mycket återstår att göra och det behöver vi arbeta för att förverkliga. Och fler frågor finns säkert att lyfta.

Jag ser fram emot det lokala utvecklingsarbete som kommer att starta i staden, där jag hoppas att många Vantörsbor vill vara med. Alla ska känna sig välkomna. Både du som jobbar i området och vi som bor är viktiga parter. Vi som känner våra områden och grannar och invånare får hjälpas åt att vara uppfinningsrika i hur språkliga och andra hinder för deltagande kan brytas. Låt oss tillsammans se till att den demokratiska utveckling som vi vill ha blir verklighet. Att det löper en röd tråd mellan Rågsvedsbornas deltagande och våra politiska institutioner. All makt utgår ju som bekant från folket.

Familjefest på Perssons betong 22 augusti