Tack för allt Rågsveds Hälsoträdgård - och på återseende!

Häromkvällen var jag på det sista årsmötet med den fina föreningen Rågsveds Hälsoträdgård som under 15 års tid verkat för att bevara och utveckla trädgården som 2010 anlades på två terrasser som hör till Rågsveds äldrecentrum. Trädgårdarna har en passiv, en lugn oas för kontemplation, och en aktiv del för social samvaro och gemenskap, och har varit en stor glädje och tillgång för de som bott i tidigare vård- och omsorgsboende och servicehus liksom i kvarvarande seniorlägenheter. Då fastigheten nu ska byggas om för att rymma Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsförvaltning kommer även hyresgästerna i seniorlägenheterna att behöva flytta under den treåriga ombyggnationen.

Föreningens sista ordförande Gunnel Lundblad höll säkert i klubban under årsmötet, som beslutade att föreningen upplöses från och med stängningen av hälsoträdgården i höst, och att eventuella kvarvarande medel används för något som kan påminna om föreningens verksamhet. Kanske blir det en fotoutställning, som kan inspirera andra till liknande projekt. När ombyggnaden är klar, och även fler seniorlägenheter har byggts i fastigheten, kan en ny förening med annan sammansättning och annat ändamål säkert komma upp på dagordningen för oss lokalt verksamma Rågsvedsbor.

Extra roligt var att trädgårdarnas skapare, arkitekten och Rågsvedsbon Doina Velasquez, också var med på årsmötet. Det blir också en sista sommarfest i slutet av augusti, vilket blir en värdig avslutning på den femtonåriga föreningens verksamhet. Och jag hoppas att många Rågsvedsbor tar tillfället och besöker hälsoträdgårdarna, vår gröna oas i centrum, fram till dess.

Min personliga förhoppning är att hälsoträdgårdarna ska finnas kvar (de ska skötas under byggtiden är utlovat) för hyresgäster som kommer att flytta in i de nya seniorlägenheterna. Med tillgång till trädgårdarna blir seniorlägenheterna ett härligt boende för alla som älskar blommor och grönska, men kan ha svårt att själva ta sig ut i naturen. Jag hoppas även att det ska gå att hitta ett bra sätt för trädgårdarna att kunna användas av stadsdelsförvaltningens anställda. En win-win- situation!

Privatiseringens uppgång och fall - exemplet skolan

"Ytterst handlar det om att skolan under 1900-talet gick från att ses som ett kollektivt projekt för hela samhället, till att betraktas som något individuellt för varje elev."

Sanna ord i dagens DN på ledarplats som beskriver att svensk skola gjort allting fel de senaste 30 åren, med konsekvenser i form av ökad skolsegregation, missgynnande av barn i kommunala skolor, orättvisa betyg och orimliga krav på lärare att anpassa undervisningen till varje enskild elev.  

Att försämringarna av skolan går parallellt med att marknadskrafterna släpps in på bred front skrivs däremot inte rakt ut i ledaren, utan får skymta fram i hänvisningar till Riksrevisionens sågning av skolpengsmodellen, kritiken i "Betygsutredningen" och till att utredaren i "Läroplansutredningen" skarpt kritiserar 90-talets systemförändringar för bidrag till att skolan blir alltmer olikvärdig.

För mig är det glasklart att driftsform, betygssystem, skolval, finansiering och pedagogiskt arbete hänger ihop. Vinstdrivande skolor ska enligt aktiebolagslagen ge vinst till ägarna, och då är det en affärsmässig fördel med skolval som lämnar kvar barn från studieovana hem i kommunala skolor, skolpeng som överkompenserar friskolor, pedagogik som minskar behovet av lärare och betygssystem som alstrar glädjebetyg i friskolorna. 

Till skillnad från den liberala ledarskribenten har jag däremot aldrig trott att de så kallade skolreformerna på 90-talet skulle vara progressiva eller att skolvalet skulle vara en frihetsfråga för elever i utsatta områden. Detta inte minst som förälder i Rågsved, bosatt i snart 43 år, där jag följt hur skolan blivit allt mindre likvärdig i takt med att valfrihetens och konkurrensens frälsningsläror trumfats in. Bra att det beläggs i den ena statliga utredningen efter den andra, men skadligt att det fått fortgå så länge.

Som stadsdelspolitiker i 16 år i Vantörs och därefter Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsnämnd skrev jag otaliga reservationer när borgarna styrde staden (och blogginlägg) om privatiseringens konsekvenser i allt från förskola, skola och äldreomsorg till hyresrätter, bostäder och arbetsmarknadsinsatser. Tycker det passar att knyta ihop det klarsynta inledande citatet från dagens DN-ledare med några rader från mitt blogginlägg 12 april 2009 där jag reflekterade över en SCB-undersökning, kommenterad av DN även det på ledarplats, med rubriken "Flykten från samhället". 

"... Nära till hands vore nämligen att ta upp konsekvenserna av det förment fria skolvalet som ett olycksbådande exempel, men det vore nog att begära för mycket klarsyn ... Verkligheten är ju att istället för att tillsammans med grannar kämpa för en bra förskola och skola i grannskapet, går våra och grannarnas barn i olika förskolor och skolor. Vi grannar lär inte längre känna varandra som föräldrar i förskola och skola, vilket starkt bidrar till att tunna ut relationerna både mellan föräldrar som är grannar och barn som är grannar.

Läser samtidigt årsredovisningen för Stockholms stad som svämmar över av lovord om den (förment) ökade valfriheten genom valfrihetsmodeller och kösystem för snart sett alla åldrar och behov. Kontrasten mellan lovsångerna i årsberättelsen och individualismens baksidor beskrivna i DN-ledaren (trots sina begränsningar) är ändå slående, och tydliggör än en gång att konsekvenserna av alliansens politik i Stockholm är en allt mer begränsad demokrati!"

Svårt att smälta att det ska ta 15 år för DN att på ledarplats medge att till individualismens baksidor i samhället hör den liberala skolpolitikens totala tillkortakommanden. 

 

Nyfiken på VISK i kyrkovalet?

Visste du att det är val igen den 21 september? Närmare bestämt kyrkoval i Svenska kyrkan! Det har jag fått veta av mina vänsterkamrater som är aktiva i VISK - Vänstern i Svenska kyrkan - en partipolitiskt obunden kyrklig nomineringsgrupp - men alla har hjärtat till vänster - som deltar i valet.

Förra kyrkovalet 2021 gick det väldigt bra för VISK i Vantör, som ökade från ca 20 till 35 procent av de som röstade. På fotot nedan ser du glada kandidater till kyrkofullmäktige i Vantörs församling som jobbade fram det fina resultatet 2021, där VISK fick 9 mandat av totalt 25 och styr församlingen tillsammans med socialdemokraterna. 

Även om jag själv inte är medlem av Svenska kyrkan vill jag självklart att fler vänsterkristna engagerar sig för att göra vänstern ännu starkare i kyrkan. Inte minst för att vara en motkraft till främlingsfientliga rörelser som vuxit sig breda och försöker få fäste även i kyrkan. VISK verkar också mot ojämlikhet och orättvisor, och för ett mer jämlikt, jämställt och rättvist samhälle. Lokalt har jag väldigt god erfarenhet av ett stort engagemang  från Vantörs församling för Gemensam Jul i Rågsveds Folkets Hus.

I dagens hårda värld, i Sverige liksom internationellt, behöver vi alla progressiva krafter som engagerar sig för en bättre värld i olika delar av samhället. 

Om du som läser detta vill göra en insats i kyrkan så är du välkommen att kontakta Klas Ek genom att mejla klaserik.ek@telia.com eller ringa Klas på telefon 070 2610668.

En intervju som gjorde mig pigg

Uppiggad av intervjun med historikern Timothy Snyder i DN.Kultur idag. Bara det att intervjun inleds med det positiva i att det bara är människor som kan uppfatta frihet och se det goda i oss. Idag sörjer vi våra medmänniskor som mördades i Örebro. Vi glömmer aldrig mörkret, men inte heller, när den tiden kommer, arbetet för ett jämlikt, solidariskt och tryggt samhälle. Att vara människa innebär en väldig potential, det ska vi ta fasta på. 

Mest handlar intervjun om Trumps presidentskap och farorna för demokratin i USA, men också om att motståndet i Ukraina håller undan mycket mörker, andra tänkbara krig, inte minst att Rysslands krigföring i Ukraina var huvudskäl till att Assadregimen i Syrien föll. Hoppfullt är att Snyders budskap är allmängiltiga, också talar till Sverige med en regering som styr enbart för att de har mandat från SD med rötter i nazismen.  Det viktigaste, för att stå emot auktoritära krafter, är med Snyders ord:

  "Lyd inte i förväg. Gör inte vad personer med auktoritära böjelser ber om, räknar med eller förväntar sig." 

Nu med mindre än två år kvar till nästa allmänna val i Sverige har vi, som vill stå emot auktoritära krafter, ett överblickbart mål för när Tidö-regeringen kan röstas bort och bli en historisk smärtsam parentes i vårt land. Men då duger det inte att gå ner sig i politisk depression, utan vi behöver aktivera oss på flera plan. Jag gillar verkligen Snyders ord om engagemang där vi bor, för att möta känslor av vanmakt i mörka tider, vilket jag kan skriva på personligen : "Den som är aktiv blir på bättre humör."

Glädjen som kommer med det lokala engagemanget gör att vi i vänstern klarar det stora uppdraget bättre, att visa att ett annat Sverige är möjligt, att framtiden är vår och inte mörkermännens. Att vi visst har råd med en välfärdsstat som människor kan lita på i livets alla skeden, att vi visst kan skapa meningsfulla jobb till alla samtidigt som vi ställer om samhället och bemöter klimatkrisen så att också kommande generationer kan leva på jorden.

Sverige har visst råd - upp till kamp för vår gemensamma välfärd!

 

Läste just ut Konsten att avveckla en välfärdsstat av Åsa Plesner och Niklas Altermark. Gör det du också, om du är det minsta intresserad av politik och tycker att mycket gått på tok med välfärden. Om du tror på välfärdsstaten, den som gör oss trygga i otrygga tider, som värnar oss när vi har det svårt, den som vi gärna betalar skatt för efter förmåga då vi vet att den finns där, när vi behöver den. 

Men så som stora delar av välfärden ser ut idag, urholkad, underdimensionerad, underbetald, är det svårt att tro på välfärdsstaten. Det som Åsa och Niklas visar i sin bok är att det inte är en slump att vi idag inte har en välfärd att lita på, utan det handlar om medveten politik och ideologisk påverkan under lång tid: Att vi är ett land som inte har råd. Att det är andras fel, de som inte hör hemma i landet. Att vi inte längre ska tro att vi ska hålla ihop, för allas bästa, utan att alla istället måste vara sin egen lyckas smed. 

Och då ska vi hålla i minnet att uppåt 500 miljarder mindre i skatt kommer in idag, per år, än med samma skattekvot som 1990.  Detta skriver Ali Esbati om i sin bok En osynlig hand som stjäl våra liv, och att det beror på den trendmässiga minskningen av skattekvoten, dvs. skatteuttaget i förhållande till ekonomins storlek, mätt som BNP (bruttonationalprodukten).

För vi har genom åren tutats i att skatter är fult, och att skattesänkningar gör oss fria, för då kan vi själva bestämma om vi vill köpa en privat sjukförsäkring och slippa köerna i vanliga sjukvården, eller använda pengarna till något annat som inte staten bestämmer. Vi har fått höra att socialförsäkringarna är för generösa, för då ligger folk hellre på soffan än går till jobbet och sköter sig. Vi har tutats i att när sjuka och arbetslösa görs fattigare, fast så sägs inte rent ut, då tar folk sig i kragen och gör rätt för sig. Vissa kallar det arbetslinjen. 

Men välfärdsfasaden, den ska stå orubbad kvar, inget ska bli sämre även om skatter (och statsbidrag) minskar, det gäller bara att effektivisera! Alla vägar bär till Rom som det heter. Går det inte spara med teknik och nya arbetssätt så flyttas kostnader till någon annan, fram och tillbaka i annan form och ofta lägre belopp. Stat, kommun, anhöriga och organisationer är på så vis kommunicerande kärl. Eller så får de anställda betala lönehöjningen med att stressa, jobba hårdare, för budgeten räcker inte till att ha kvar kollegan.

Osthyvelprincipen är en annan känd metod, kallas också generella effektiviseringar, låter med avsikt nästan vetenskapligt men är besparingskrav över hela linjen oavsett verklig möjlighet att spara utan dåliga konsekvenser för medborgare och anställda. Förpackat med så kallade satsningar (se upp med politiker som använder begreppet för att dölja sina nedskärningar) på välfärden ska det visa bilden av framsteg, något bättre men billigare, fast välfärden i själva verket "under cover" försvagas.

Andra i vissa läger populära lösningar är att sälja ut bostäder, skolfastigheter och omsorgsboenden, privatisera så mycket det går, tömma budgetreserver som är till för att möta kriser och nya behov som uppstår under året. På kort sikt ge intryck av att det går att både sänka skatter och värna välfärden. På lång sikt ser vi ett samhälle med utarmad välfärd, privata försäkringar, ökad segregation, privata vinster, svagare rådighet i vardag och under kriser, och en uttunnad demokrati. 

En sådan politik håller inte i längden, anställda orkar inte, blir sjuka, söker sig bort. Samtidigt ropar äldreomsorgen efter fler medarbetare i takt med att äldre med vårdbehov ökar. Men vem vill jobba där om inte lönerna höjs väsentligt och arbetsmiljön förbättras? En rundgång som saknar lösningar.

Åsa och Niklas menar därför i sin bok att de politiska kostnaderna måste höjas för de politiker som inte satsar tillräckligt på välfärden: "Vi har visat att den politiska drivkraften att vinna val är motorn i det åtstramningspolitiska kretsloppet." och att mycket stor tydlighet krävs på alla nivåer, i lagar, i opinionsbildning, i konsekvensbeskrivningar etc., som gör det helt omöjligt att smita undan ansvaret. Inte svårt att hålla med om detta, ansvarsutkrävande är en så grundläggande demokratifråga.

Lätt att också hålla med om att vi behöver en ny, eller kanske återtagen, berättelse om allas välfärd: "Huruvida det åtstramningspolitiska kretsloppet kommer brytas avgörs i slutändan av huruvida vi återigen kan bygga en bred koalition utifrån insikten att vi alla delar en djupt mänsklig men oförsonlig sårbarhet. En sårbarhet som bara kan bäras gemensamt."

Så vi ger förstås inte upp. Själv är jag glad över att vår rödgröna majoritet i Stockholm gjort upp med oskicket "generella effektiviseringar", ökat budgeten så att välfärden ska klara löneökningar, stoppat ombildningar och utförsäljningar, driver fler äldreboenden i egen regi och ökar på flera sätt rådigheten över välfärden. Bygger mer allmännytta, värnar klimatet och skäms inte för att höja skatten, då alternativet varit 1 400 färre välfärdsanställda. Mycket annat också är bra, läs här och här och här. Mycket mer behöver förstås göras, låt oss göra det tillsammans!

 

Kraften från engagemanget i Rågsved

Alla önskar vi oss ett fredligare nytt år, ett rättvist och hållbart slut på de fasansfulla krigen i Ukraina och Gaza, att alla i hela världen ska kunna äta sig mätta och att demokrati ska byggas upp i de tyvärr allt fler länder där människor lider under förtryckande och våldsamma regimer. 

För att inte känna att allt är hopplöst och att vi som små människor inte kan göra skillnad behöver vi därför hämta kraft tillsammans, inte minst där vi dagligen går och står. Min kraft hämtar jag från engagemanget i Rågsved, en stadsdel som är politiskt eftersatt. Under de mer än 40 år som jag bott här har vi utkämpat viktiga kamper, inte minst för friområdet som nu skyddas som naturreservat och hyresrätterna. Utan engagerade Rågsvedsbor, som värnar unika natur- och rekreationsområden och våra gemensamt ägda allmännyttiga bostäder hade vi förlorat dessa kamper (några hyresrätter gick tyvärr till ombildning under borgerliga mandatperioder, men de flesta är kvar).

Nya Rågsveds Folkets Hus är också resultat av kämpande människor, unga arga som krävde kulturhus i varje förort, och inte bara mitt i stan. Deras alternativa jul blev upptakten till det som sedan blev Gemensam Jul, när kampen om lokaler ledde till att Folkets Hus-föreningen bildades. Gemensam Jul är nu en snart 45-årig tradition, gratis välsmakande julbord - traditionellt, vegetariskt, veganskt - god gemenskap och härlig stämning. Här möts gäster och volontärer över klass- och generationsgränser, i år var jag med för (om jag minns rätt) 16:e gången. Gemensam Jul är inte möjlig utan hängivna volontärer, från Rågsved, Vantör, Söderort och andra delar av Stockholm, Sverige och världen. Inte heller utan ekonomiskt stöd från såväl samhället som civilsamhället, och inte utan Folketshusföreningen som organisatör. Det värde som Gemensam Jul skapar kan inte mätas i pengar, men ger kraften som får många av oss att fortsätta, år efter år. Ska vi vara högtidliga kallar vi det solidaritet.

Valborg på Perssons betong och Rågsvedsdagen är andra exempel på högtidligheter i Rågsved som föreningslivet står bakom och som samlar oss, ger glädje, gemenskap och kraft. Du som är intresserad kan scrolla bakåt i bloggen, så hittar du säkert något jag skrivit tidigare år.

Vi som bor i Rågsved har mycket att vara stolta över, men också mycket att kämpa för. Därför var det viktigt att valdeltagandet i årets val till EU-parlamentet ökade i flera valdistrikt i Rågsved, och roligt att mitt parti Vänsterpartiet blev största parti i Rågsved. Nationellt gjorde V i EU-valet det bästa resultatet på 20 år, och alla rödgröna gick fram, medan SD backade första gången i ett nationellt val. Det ger oss en bra grund för att rödgröna ska vinna det allmänna valet 2026, och därmed genomföra  reformer som rättar till orättvisor i politiskt eftersatta områden. Målet måste vara att allas röster ska höras och vi behöver fortsätta att öka valdeltagandet, så att Rågsvedsbornas röster hörs lika mycket som alla andras. 

Du som vill veta vad som inspirerade mig att skriva det här inlägget (redan förra året, och nu en uppdaterad version) kan läsa artikeln "De goda medborgarna lyder inte makten blint" här (tyvärr under betalvägg) och du som vill veta vad media skrev om Gemensam Jul i år kan läsa här och hur media kommenterade tidigare kan se här och här och här. Du som vill bli volontär nästa jul ska kolla volontärbyrån i oktober 2025 här. Hoppas vi möts någonstans här i Rågsved under 2025!

Favorit i repris - Gemensam Jul i Rågsved!

Ett ljus i novembermörkret är att det iallafall blir jul i Rågsved igen! 

I snart 45 år har Folkets Hus i Rågsved med hjälp av ett 60-tal hängivna volontärer och anslag från främst lokala aktörer genomfört traditionen "Gemensam jul – En jul för alla." Uppåt 4-500 besökare kan det vara, i alla åldrar, från alla samhällsklasser och från jordens alla hörn. Vi har besökare som återkommer år efter år, och många nya som hittar hit. Besökare återkommer som volontärer och volontärer tar med sig sina familjer. Volontärer och besökare möter varandra, gränserna suddas ut, vi är alla människor, som firar julen tillsammans.

Vi bjuder på god mat, både traditionell julmat, vegetariskt och veganskt. Väldigt mycket är lagat på plats och våra besökare brukar ge maten högsta betyg. Folkmusikgruppen Björk-Tagel underhåller och vi ordnar även aktiviteter för barn och ungdomar. Allt är gratis för besökarna. 
Det är en stolthet för oss i Rågsved att vi är uthålliga och kan ordna ett gemensamt solidariskt julfirande år efter år. Alla är välkomna, hoppas vi ses, så kom med du också!

Anmäl dig som volontär här: Bli volontär | Volontärbyrån
Bidra till julfesten genom Swish 123 345 7843 eller bankgiro 5915-6612 Ange Gemensam Jul