Lokalbussens betydelse för kvinnofriden

I fredagskväll kom jag hem sent, hade varit på solidaritetsfest i Tyresö genom föreningen LUCA, som driver ett projekt till stöd för barfotabarnmorskor i Guatemala. Skulle som vanligt ta buss 744 hem till Rågsved via Högdalen.

Väl på bussen fick vi veta att bussen inte skulle åka ordinarie rutt via Bjursätragatan pga snön, utan fortsätta Rågsvedsvägen fram. En tjej i kön blev upprörd, rädd som hon var att gå hem från tunnelbanan och valde därför alltid 744:an som stannade nära hennes hem.

Jag frågade var tjejen bodde och konstaterade att vi bodde nära varandra, så jag erbjöd mig att gå med henne hem från Rågsvedsvägen. Hon sa ja men vi båda ifrågasatte varför bussen inte skulle gå den vanliga vägen, som faktiskt har byggts om för 20-25 miljoner kronor bara för att SL skulle börja köra buss där igen. Det var ett krav som Rågsvedsborna hade drivit i decennier.

När vi promenerade uppför Bjursätragatan berättade tjejen att hon hört mycket om våld, händelser som jag inte kände till fast vi bor nära. Bilden av Rågsved varierar verkligen med oss individer. Jag har bott över 25 år här utan att råka illa ut. Men jag går alltid längs upplysta gator och inte på parkvägar och känner mig trygg med att 744:an stannar nära där jag bor om kvällarna.

På den korta väg som vi hade sällskap berättade tjejen också om ostädat i tvättstugan, nedskräpning på gården, lyhörda hus, en hyresvärd som inte agerar. Som ganska ny i området kände hon sig inte helt bekväm. I ett nötskal handlade vårt samtal om hur viktigt det är att känna trygghet och trivsel i sitt bostadsområde.

Dagen efter sågs vi på bussen igen och hejade! Jag tänker att vi båda fick med oss något bra av vårt möte, vi hejar på en person till, vi lär ta sällskap hem nästa gång vi ses om kvällen i Högdalen när bussen inte går den vanliga rutten ...