Till saken

Att protestera mot israelisk aggression, senast 4000 människor som dödats i Gaza, innebär att sorteras in i det antisemitiska facket. Senast är det Lars Ohly som har satts i de anklagades bås, orättfärdigt. Om detta skriver Jan Guillou med skarp penna i Aftonbladet. Som han skriver, att anklaga vänstern för antisemitism är som att anklaga kristdemokrater för djävulsdyrkan eller moderater för marknadsfientlighet.

MAO, när man har gjort något som inte går att försvara för en anständig människa - 400 mördade barn - är det bäst att gå till anfall, som undanglidande manöver. Jag tänker i liknande banor om den dagsaktuella debatten om monarkin. Du som protesterar mot det ärvda statschefsämbetet är ogin, unnar inte att Victoria får Daniel eller uppskattar inte kungahuset, som gör så mycket för landet.

Det handlar i båda fallen om att - framgångsrikt får man tyvärr säga - flytta fokus från den oförsvarbara sakfrågan till att skjuta budbäraren. Men hur kan vi undvika att gå i liknande fällor? En god början är att fortsätta att förhålla sig saklig och vara mycket medveten om de starka känslor som väcks i dessa debatter.

Förintelsen ligger som en tung matta över Israelfrågan. Men var finns tilltron till folkets tankeförmåga - när antirasisten Lars Ohly känner sig tvungen att i pressen försäkra att han inte är antisemit? - när republikaner inte tar sitt politiska ansvar och benar ut för- och nackdelar ihop med folket, gör en jämlikhetsanalys, räkna kostnader jämfört med republik, jämför monarki och hederskulturer, etc.

Jag tror att en genomtänkt satsning från republikanerna i Sverige under en tioårsperiod kan innebära en republikvänlig opinion - om vi tar matchen! De närmaste åren kommer kanske alla kungabarnen att gifta sig, det finns tre unika tillfällen att i fullt massmedialjus debattera de åldersstigna värderingar som bär upp monarkin!