Fyra år av oro för hyresgäster i ytterstaden

Nu börjar tiden då vi som bor i allmännyttan i ytterstaden måste oroas varje gång post dimper ner i brevlådan, varje gång en ny lapp sitter uppe på anslagstavlan i porten. 

Trots att beslutet att tillåta ombildningar inte ens hunnit fattats i kommunfullmäktige har hyresgäster hos Familjebostäder i Farsta redan "välkomnats" till informationsmöte. En ombildningskonsult är lägligt nog medbjuden, från företaget Restate som tjänar grova pengar på hyresgäster som drar på sig miljonskulder för att köpa samtidigt som hyresgäster som bor kvar förlorar kötiden i internkön och bostadslösa får svårare att få lägenhet med rimlig hyra.

Miljöpartiet försvarar att partiet gått med på allianspolitik med att ombildning enbart kommer att göras i ytterstaden där allmännyttan dominerar, där boende själva tar initiativet och till marknadsmässigt pris. Det här är en problematisk och naiv hållning av flera skäl:

För det första är allmännyttan inte bara till för oss som idag bor där, utan ska bidra till att alla stockholmare kan ha en egen bostad. Vi behöver inte färre hyresrätter med rimliga hyror utan fler. Därför satte den rödgrönrosa majoriteten igång med att bygga ikapp bristen på hyresrätter, orsakad av återkommande alliansstyren som sålt ut allmännytta istället för att bygga ut. Därför sänkte rödgrönrosa majoriteten inkomstkraven i allmännyttan för att även låginkomsttagare skulle kunna få ett lägenhetskontrakt. 

För det andra är det omvänd politik att sälja ut allmännytta även om priset är marknadsmässigt, då allmännyttan fortsätter att dräneras på lägenheter med förhållandevis rimliga hyror. Fastigheter som är intressanta att köpa för hyresgäster med plånbok har sannolikt lägre hyror än nyproduktionen som är dyrare så länge inte den statliga bostadspolitiken slutar att missgynna hyresrätten. Det blir nu ännu svårare för människor i utsatt situation att få en bostad.

För det tredje utsätts vi hyresgäster i ytterstaden för fyra år av oro och risk för konflikter grannar emellan, bara för att det finns boende som vill ombilda. Det kan vara ett fåtal hyresgäster som sätter igång en process som påverkar oss alla. I mina kvarter gick det inte så långt förra gången, men jag vet hur osmakliga övertalningsförsök av äldre som förekom i andra stadsdelar. Verkligheten är långt ifrån lika glättig och ideell som ombildningsförespråkarna låter påskina. Men genom att hyresgäster höll ihop lyckades tack och lov ombildningar stoppas på flera håll när det sist begav sig, tyvärr är vi nu tillbaka i oron.

För det fjärde försätts vi som inte vill eller har råd att ombilda för risken att bo kvar som hyresgäst hos forna grannar som helst ser att man flyttar så att lägenheten kan säljas. Då möjligheten att få lägenhet genom interna bostadskön försvinner vid ombildning, sätts hyresgäster hos bostadsrättsföreningar nästan i en tvångströja.

• Nu vill det till att alla vi som inte ställer upp på den kortsiktiga ombildningspolitiken utan för stockholmarnas bästa vill ha kvar lägenheterna i allmännyttan går med i hyresgästföreningen, om vi ännu inte är med. 

• Nu vill det till att vi tillsammans med grannar säjer nej till ombildningar på alla möten som vi sannolikt "välkomnas" till i våra kvarter kommande fyra år. De av våra grannar som vill bo i bostadsrätt får gärna göra det, men inte på allmännyttans bekostnad och de värden som ombildningar sätter på spel.