Dagen efter

Många tänker och tycker om den nya rosagröna förlovningen. Uppenbarligen har inte samarbetet förankrats i deras breda medlemslager. Själv sov jag dåligt i natt. Många fackliga gillar inte att den nya alliansen utesluter vänsterpartiet. Enligt en undersökning som refereras i Flamman nr 40 vill bara 5 procent av fackligt aktiva i 15 LO-distrikt ha en s-mp-regering medan 36 procent vill se en s-v-regering och 42 procent vill ha en s-regering.

I brev till v-medlemmar idag skriver Lars Ohly att partiet inte har ställt några ultimatum till s och mp utan varit beredd att diskutera allt som leder till en rättvis politik. Uppenbarligen har s och mp inte uppfattat eller velat uppfatta detta. Eller har de tolkat oss på ett annat sätt än vad vi menat, vilket betyder att vi inte har varit tydliga trots att vi själva tycker det. De som inte vill samarbeta med oss kan förstås använda minsta lilla tvetydighet mot oss. Det tråkiga är att vi får en högervridning av en stor del av oppositionspolitiken.

Kanske vinns vänsterröster på den nya s-mp-strategin, men om vi förlorar valet är det föga tröst. Det är ju verkligheten som måste förändras. Alla tre oppositionspartier behövs i en rödgrön rättvisepolitik. Det är en stor besvikelse att vi inte har kunnat övertyga s och mp om det. Det är ledsamt att v står så svaga i opinionen trots högervindarna och därför blivit allt mer ointressanta att samarbeta med. Det vill till att sova några fler nätter på den här saken.