11 september som jag minns

11 september är ett datum jag helst inte vill ha kvar i almanackan. Men det går inte att glömma vad som hände i Chile och USA, det påverkade hela världen. Alla har vi minnen av och tankar kring de fruktansvärda attackerna mot mänskligheten detta fördömda datum.

Militärkuppen i Chile den 11 september 1973, där CIA var djupt insyltat för att få bort den lagligt valde socialistiske presidenten Salvador Allende. Då var jag 17 år. De bestialiska morden på vänstern och alla som tvingades i landsflykt, familjer som splittrades. Många var de regniga septemberdagar som vi demonstrerade mot Pinochetdiktaturen, när jag var aktiv i Chilekommittén i Sundsvall, Umeå och Stockholm. Den tiden lärde jag mig mycket om solidaritetsarbete.

Terrorattacken i USA den 11 september 2001. Då var jag 46 år. Minns att jag var på väg från jobbet när en tidigare arbetskamrat ropade ifatt mig, hon hade hört på radio att något fruktansvärt hade hänt i USA. Ringde hem och sonen berättade vad han sett på CNN. Hela tunnelbanan surrade av frågetecken. Overklighetskänslan när jag väl hemma med egna ögon såg på teve när planen rammande tornen.

Kriget mot terrorismen som USA drog igång efter terrorattentaten som dödade tusentals oskyldiga människor påverkar oss än idag. Terrorism kan aldrig försvaras oavsett vem som står bakom, men USA och stora delar av världen gick för långt i sina motattacker. Kriget i Afghanistan. Islamofobin. Guantanamo. Just i svåra tider prövas försvaret av de mänskliga rättigheterna. De är universella. Att möta de som kränker mänskliga rättigheter med nya kränkningar kan aldrig försvaras.