Nån som minns 18-månadersavtalet?

Vision heter mitt fackförbund nu, tidigare SKTF. Min historia i förbundet började i Umeå, där jag var med och startade en studerandeförening och valdes till dess första ordförande. Jag gjorde också en av två praktikperioder i socionomutbildningen på SKTF i Umeå. Senare när jag börjat jobba i Farsta som socialassistent fick jag också erbjudande om att jobba som studerandeombudsman i mellansverige men tackade nej.

I Stockholms stad hade jag förmånen att jobba aktivt för radikala Stockholms socialtjänstemäns förening, SSF (Avdelning 184). Vi drev fram en utredning av socialarbetarnas arbetsmiljö, POSAM tror jag den kallades. Jag var stolt medlem av en Solidaritetsfond som varje år delade ut kring 40 000 kronor till kämpande fackföreningar och befrielserörelser. Socialtjänstemannaföreningen förhandlade fram 18-månadersavtalet, som gav alla oss socialassistenter och hemvårdsassistenter tryggheten av en fast anställning efter 18 månader av vikariat. Innan dess gick jag och mina arbetskamrater flera gånger hem på fredag eftermiddag utan att veta om vi hade jobb på måndag. Oj vilken skarp och omtyckt facklig framgång!

Avtalet levde kvar många år, som jag minns var det arbetsgivaren som sa upp avtalet. Synd att facket inte kunde försvara det viktiga 18-månadersavtalet, tänker jag när jag läser Aspekten, Visions tidning för förtroendevalda. Nu gör Vision i hela landet en satsning på anställda med "ofasta jobb", jättebra! Tyvärr en nödvändig verklighetsanpassning till en allt mer otrygg arbetsmarknad. Bemanningsföretag borde exempelvis inte få användas för att kringgå reglerna om anställningsskydd. Bra att Vision ska upplysa om rättigheter även för de som har ett ofast jobb, bättre om också riksdagen skärper lagstiftningen mot felaktig användning av bemanningsföretag, bäst om fasta jobb återfår sin ställning som det normala på våra arbetsplatser!