Kampen om vinstsyftet i välfärden går vidare

Utredningen om vinstintresset som styrande princip i välfärden, som vänsterpartiet förhandlat fram med regeringen, ska genomföras. Det har Jonas Sjöstedt slagit fast, när alliansen med stöd av Sverigedemokraterna försöker utså tvivel. Att alla förslag som utredningen kommer fram till inte kan genomföras nuvarande mandatperiod är däremot realpolitik. Men röstresultatetet i riksdagen kan bli en viktig VDN-stämpling av hur partierna i skarpt läge står i vinstfrågan inför 2018 års val.

Kampanjen från näringslivet för att behålla vinstintresset i välfärden har pågått länge och på flera fronter. Självfallet kommer riskkapitalet att göra allt som står i deras ekonomiska makt att styra bort konflikten vinst kontra behov. Ett intelligent sätt att blanda bort korten läser jag på DN Debatt idag. Skribenter knutna till Ratio, Näringslivets forskningsinstitut, lyfter New Public Management som alternativt grepp i vinstfrågan och använder ideella aktörer och valfrihet som motiv. Istället för vinst kontra behov som styrande princip ställs centralstyrning mot underifrånperspektiv, brukarmedverkan och professionalism. Detta är viktiga principer, som dock inte står i motsättning till att ta bort vinstintresset, utan tvärtom borde gynnas om marknadstänkandet tas bort ur välfärden. 

Styrmodeller som NPM passar i själva verket som hand i handske ihop med den storskaliga privatiseringen av välfärden. Den tar marknadskrafterna in i hjärtat av den kvarvarande offentligt drivna verksamheten, och programmerar om tänkandet i hela välfärden. På senare år har socialarbetare tack och lov börjat höja sina röster mot NPM, bland annat i nätverket Nu bryter vi tystnaden. 

Att skjuta ideella aktörer och valfrihet före sig är inte nytt när det gäller att ge plats för vinstintresset i välfärden. Kooperativ och byskolor var argument när det sk fria skolvalet infördes. Att riskkapitalet skulle ta över kunde naiva politiska förespråkare inte föreställa sig, medan vänsterpartiet och näringslivet som vittrade nya marknader givetvis hade detta helt klart för sig. Att valfriheten byggd på vinstibtressenas intåg i välfärden dessutom inte otippat visat sig öka segregationen vill vinstförespråkarna förgäves informera bort. Med vänsterpartiets politik får ideella aktörer större möjligheter att verka i välfärden, till exempel möjligheter till investeringar. Med vinstsyftet kvar i välfärden konkurreras de ut av riskkapitalet.

Självfallet blir inte välfärden automatiskt bra om vinstintresset tas bort, men det frigör resurser som kan gå till fler anställda och till kompetensutveckling. Högre bemanning ger bättre arbetsmiljö och mer tid för elever i skolan och äldre i omsorgen. Ideella aktörer med bättre förutsättningar (och krav på kollektivavtal, meddelarfrihet och offentlighetsprincip) ger tillsammans med kommunens verksamheter flera alternativ att välja, utan att de blir så många att det inte går att göra verkliga val eller går att följa upp för kommunen. När behoven styr blir det lättare för brukarna att få inflytande. När yrkeskunnandet värderas högre kan kunskapen om långsiktigt verksamma arbetssätt väga tyngre än kortsiktiga budgethänsyn. Med hjälp av sociala investeringsfonder blir det lättare att arbeta långsiktigt. Så sorry Ratio, väck NPM är inget vapen mot väck vinstsyftet, snarare tvärtom!

Jämlikhet är svaret på otryggheten

Var är det farligast i Stockholm? Utom det egna hemmet vill säga, för det är den verkligt farliga platsen. Det som ska vara tryggast är ett helvete för de utsatta för våld i nära relationer. Den insikten gör att vår rödgrönrosa majoritet i Stockholm satsar mycket på jourer och stödverksamhet.

Att döma av mediebilden är förorterna otryggast.  Har du som jag sett utställningen Skuggsidan på stadsmuseet vet du att svaret är ett annat. Gatans brott begås i city, i de populäraste nöjeskvarteren. Ändå känner sig folk i många förorter otrygga enligt olika undersökningar. 

Det är skillnad på upplevd otrygghet och faktisk brottslighet. Men visst är det skrämmande med bilbränderna som vi upplevt i Rågsved och Östberga. Brott som sägs motiveras av hat mot polisen, men drabbar den som har sin bil på fel ställe. Att de unga hamnar så totalt fel är djupt sorgligt.

Men hoppingivande att idag på utställningen Skuggsidan ta del av unga som via Unga i Kris och vuxna som via Tjuvgods lämnat knark och brott bakom sig. Hela samhället måste se till att alla barn har bra uppväxtvillkor. Upprustad välfärd, bra skola som ger kunskap och jobb till de unga måste till.

Gott Nytt Rödgrönrosa År från Rågsved

Konstverk skapat av unga i Rågsved.

Det får aldrig bli anständigt att hålla på SD

Hur ska Sverigedemokraterna bemötas, så att deras växande väljarstöd minskar? I grunden handlar det om att stå upp för alla människors lika värde, i alla lägen, i skolan, på jobbet, där människor möts. Det handlar om folkbildning, att människor från höger till vänster måste bli medvetna om hur saker hänger ihop. Och att det är en farlig väg att gå med SD, som ställer folk mot folk. 

De som röstar brunt på grund av ekonomiska skäl, som verkligen tror att invandringen sänker pensionerna, försämrar äldreomsorgen och urholkar a-kassan. Ja, de bör kunna ändra inställning om vi lyckas genomföra en pedagogisk politik som fördelar om från högavlönade till lågavlönade, från de som jobbar till sjuka och arbetslösa, från kapitalstarka till medellösa, från män till kvinnor, till ensamstående mammor. Ökad ekonomisk trygghet minskar behovet att hitta syndabockar.

De andra, som gått från moderaterna, bor i innerstaden, kan knappast ha ekonomiska skäl att rösta brunt. Rädslan för det främmande är inte unik för Sverige. SD är i grunden inte emot invandring för att det skulle kosta. SD är emot invandring för att de är emot invandring. Partiet är sprunget ur nynazistiska rörelser, som bygger på övermänniskoideal. Alla humanister har ett oerhört ansvar för den fortsatta utvecklingen i landet. Trygga människor behöver inte slå mot andra. Det får aldrig bli anständigt att hålla på Sverigedemokraterna. Historien förskräcker.

Räta på ryggen vänstern!

Nu är det dags för en vänsterpolitik som tar strid för jämlikhet, inte bara som vision utan som politiskt löfte inom en rimlig tid. Inkomstskillnaderna ökar, så även ojämlikhet i sjukvården. Att medellivslängd mäts i inkomst är fruktansvärt. Att barns skolresultat beror av föräldrars utbildning är oetiskt. Att jobb hänger på kontakter är diskriminerande. Att en fjärdedel av kvinnorna blir fattigpensionärer. Att bostadskvarteret styr valdeltagandet avtäcker en tillitsbrist som undergräver demokratin.

Den som har ska varda givet. Efter den målsättningen har politiken drivits sedan flera decennier. Vissa förbättringar har det blivit under rödgröna styren, men det har rullats tillbaka när borgarna vunnit valen. De så kallade kundvals- eller valfrihetsmodellerna har banat väg för en välfärdsmarknad där riskkapitalet har berikat sig medan välfärden har blivit allt mer ojämlik. Otack är den fattiges lön.

Får min uppfattning av vårdvalets illusionstrick återigen bekräftad av Riksrevisionen som refereras i Politiken.se nedan. Marknad och vård efter behov är en ekvation som inte kan lösas. Varken billigare, bättre, jämlikt eller mångfald. Kan det sägas mer tydligt? Dags för en välfärdspolitik som tar människors behov som utgångspunkt och ger plats endast för icke-vinstdrivande aktörer i välfärden. Dags att vänstern kliver ut och med självförtroende hävdar att en annan rättvis värld är möjlig. 

Juldagspromenad väcker tankar om demokratiskt återuppbygge

Under juldagspromenaden genom Rågsveds parker, skogar och hagar tar tankarna fart. Vår rödgrönrosa majoritet har ett mycket stort arbete framför oss för att arbeta bort det demokratiska underskottet som har fördjupats under åtta år av alliansstyre. Om människor ska ta vårt mål om en demokratiskt hållbar stad på allvar får inte beslut fortsätta att fattas över invånarnas huvud. De samråd som centrala nämnder har ansvar för måste ta invånarna och lokalsamhället på allvar. I synnerhet när det gäller närmiljön, där de boende är experterna. Erfarenheter talar för att vi till och med kan bygga fler bostäder, om invånarna får vara med från börjat utifrån en områdesplanering.

Det som leder mina tankar till bloggens demokratitema är det jag ser längs min promenadväg idag.

Först Rågdalen 3, ett toppstyrt grönkompensationsprojekt som nyss blev färdigt. Här önskade sig Rågsvedsborna ett utegym i samrådet. Men det jag ser framför mig är en stor gräsmatta, tre utspridda trädäck och strålkastare, som vore de tänkta som en installation. Jag förstår Rågsvedskillarna som ifrågasätter varför trädäcken belyses på kvällarna, men inte konstgräsplanen i Rågdalen som släcks ner efter kl 22. Jag hoppas stadsdelsnämnden kan ändra på detta, jag har väckt frågan hos förvaltningen. Det fanns också en Rågdalen etapp 1, närmast tunnelbanan, med tre konstgjorda kullar även dessa belysta om kvällarna. Är det en golfbana hörde jag ett barn fråga. Vem vet. Min reflektion är att centrala nämnder verkar tycka att de vet bäst vad Rågsvedsborna behöver. Vem tro´t.

Rågdalen 2, själva parkleken, har jag däremot bara hört gott om. Många barn leker där så den verkar vara genomförd så att den passar behoven. Men parkleken ligger under stadsdelsnämndens ansvar, så kanske den större närheten till invånarna är förklaringen till att det blev bra i denna etapp.

Min fortsatta promenad går in i Rågsveds friområde, där alliansen i strid med folkviljan skulle bygga radhus på värdefull naturmark och utmanade med planer att vilja bygga bort den traditionella festplatsen Perssons betong med så kallade miljöspetshus. Som om vi lider brist på miljövärden, med våra koloniområden strax nedanför festplatsen. När vi vann valet vann vi också kampen om friområdet, som nu ska bli naturreservat. Fast det återstår att dra gränserna och vi väntar på besked om byggplanerna på Perssons. Miljöspetshus kan vi gärna bygga längs Rågsveds allé istället, ett förslag som har starkt stöd i Rågsved och som ger många fler bostäder än byggplanerna på Perssons.

Över gångbron passerar jag Cyklopen, ett kulturhus byggt av ideella krafter och som tillför Vantör stora värden som kulturell och social mötesplats och solidarisk aktör i lokalsamhället.  Över Magelungsvägen går jag genom Högdalens skatepark, inte helt färdigbyggd men finansierad av Stockholms stad, påminns jag om att ju längre från centrum ju mer motstånd mot alliansens politik och ju mindre var alliansen beredd att ta till sig invånarnas behov och synpunkter.

Vad jag förväntar mig av de kommande fyra rödgrönrosa styresåren är precis det som står i budgeten för 2015. Att stadsdelsnämndernas inflytande stärks genom att fler frågor behandlas politiskt, att ansvarsområden tillförs och ett bättre samarbete med centrala nämnder. Genom att stadsdelsnämnderna får ett riktat anslag för demokratiarbetet visar vi att det är viktigt, även om allt arbete inte kan mätas i budgetpengar. Frågan är vad vi i Vantör tycker är viktigast för demokratin?

Gemensam jul kräver varken pass eller plånbok

Gemensam Jul i Rågsved är en folkfest som vi firar för 33:e året i Folkets Hus. Här finns plats för alla. Här behövs varken pass eller plånbok. Våra äldre Rågsvedsbor som idag bor på servicehuset och våra allra yngsta nyinflyttade möts några timmar på julafton. Utflyttade Rågsvedsbor kommer tillbaka år från år. Inbodda Rågsvedsbor gör detsamma. Folk från trakten runtomkring hittar hit. Volontärer från hela stan tar med sina familjer. Många är trötta på den kommersiella julen och vill göra något meningsfullt för andra människor. Musketörerna tar hand om maten som blir kvar, till sitt fortsatta firande. Det underbara är att festen hela tiden utvecklas, genom förslag och insatser från våra volontärer. Många kommer tillbaka år från år, andra kommer ett år och får en upplevelse för livet.

I år hade vi för första gången ett riktigt bra sortiment av vegansk mat, tack vare ideella insatser från unga människor i Vantör som lagade mat i köket hos Fria Teatern i Högdalen. För övrigt hörde vi av gästerna att de tyckte att maten var om möjligt bättre än förra året, vilket jag kan instämma i utifrån den jultallrik jag själv hann äta. Som jag skrev inatt på Facebook var vi minst 525 personer. Troligen rekord i deltagande åtminstone sedan 2007 då jag började. Med tanke på att en del gäster nog inte registrerades kan vi ha varit upp till 550 personer, varav minst 445 gäster, 53 volontärer, många artister och medverkande från Svenska Kyrkan, personal från Rågsveds Äldrecentrum som följde med pensionärerna därifrån samt styrelsemedlemmar och anställda på Rågsveds Folkets Hus.

I år hade vi också för första gången julklappar från Skokartongsapellen, som förmedlats av två av våra duktiga volontärer. Så vi kunde dela ut ca 250 julklappar till vuxna och ca 3-400 julklappar till barn i olika åldrar. Att det var populärt är ett understatement. Stort tack till alla som skänkt julklappar och gjort Gemensam Jul ännu roligare. Nu väntar vi med spänning på fotografierna av julfirandet och resultatet av intervjuerna som gjordes av volontärer, varav en för övrigt var Äldre- och personalborgarrådet Clara Lindblom som gjorde debut på Gemensam Jul. Alla volontärer är varmt välkomna till utvärderingsmöte den 8 januari för att vi ska fånga upp förslag på förbättringar. Vi ses!