Skräpigt värre

4 miljoner ton är vad hela landets invånare lämnar ifrån sig i hushållsavfall per år enligt boken Skräp, skriven av Mattias Hagberg. Han frågar sig var de 400 - 500 kilo soporna tar vägen, som en normalkonsument lämnar efter sig vare år.

Samma fråga ställer jag mig också, när jag sorterar de sopor som vårt semesterhushåll om tio personer har åstadkommit under en enda sommarvecka.

Skräp är en politisk fråga som engagerar många.

När vänsterpartiet Vantör frågade barnen i Rågsved om vad som behövde bli bättre i området var det många som tog upp skräpet och smutsen som fanns i centrum. Barnen ville självklart ha det fint där de bor.

Borgarna har infört 24-timmarsgarantier och fler papperskorgar men det är skräpigare och klottrigare än någonsin. Vad som krävs är andra åtgärder, i första hand måste vi minska själva nedskräpningen, inte bara komma efter och städa rent.

Det är klart att attityderna måste ändras. För att det ska fungera måste det vara värt att bry sig, man måste känna sig värdefull själv. För att kunna vara en del av samhället måste vi känna tillhörighet, vilket gynnas av ett jämlikare Sverige.

Efter att ha sträckläst första kapitlet Hagbergs reportagebok inser jag att den inte kommer att hamna i högen påbörjade men inte utlästa sommarböcker ...