Vänsterpräglad

Jag köpte Västerbottens Folkblad igår på Konsum i Bureå, av nostalgiskäl, jag är uppväxt med tidningen, liksom med andra tidningar anknutna till arbetarrörelsen på ett eller annat sätt: Vi, Vår Bostad, Vi Bilägare, Aktuellt i politiken etc.

Jag är också uppväxt med arbetarlitteraturen från Folket i Bild, böckerna som var min pappas universitet, eftersom han inte fick gå i mer än folkskolan, möjligen någon kurs på folkhögskola och förstås kurser genom jobbet på Folksam.

Handlade gjorde vi förstås på Konsum och Domus, när jag fikade hos kompisar vars mammor inte handlade på Konsum tyckte jag att det smakade annorlunda. Idag handlar jag också på andra afffärer, även om jag föredrar Coop som icke vinstdrivande.

Första maj gick jag och demonstrerade med pappa i s-tåget. Solen sken och jag fick mjukglass. När jag var 11 år fick jag ett flygblad om USA:s krig i Vietnam i min hand, upprördes av tortyren och skrev ett aldrig avsänt brev till Rickard Nixon.

Det är klart att jag är präglad av min uppväxt, det har gett mig min utsiktspunkt i livet, engagerad i FIB/Kulturfront i gymnasieåren i Skellefteå, Chilekommittén, elevkåren under socialhögskoleåren i Umeå, SKTF när jag började arbeta som socialsekreterare och senare Vänsterpartiet. Tiden som socialarbetare har också präglat mig, och fått mig att se många kvarvarande orättvisor i samhället.

Till skillnad från pappa har jag fått studera. Mina politiska värderingar grundades däremot hemma, och det är jag tacksam för. Det var mest utifrån pappas erfarenheter, mamma var visserligen uppväxt med en rödgardist till far, men i Finland tystades klasskriget ner. Det var mycket sorg kring kriget, fattigt och förlorade syskon, som mamma aldrig talade om. Den historien har jag fått söka mig fram till i vuxen ålder.

Jämlikheten gick framåt i många år men nu går vi bakåt. Det är inte bara borgarnas fel, men deras politik skapar ökade klyftor i rasande fart. Jag kan sitta och blogga i vår sommarstuga, som mina föräldrar kunde köpa för en billig penning på 50-talet. Det är resultat av den ökade jämlikheten som mina föräldrar fick vara med om.

Idag är det många familjer som inte har en stuga att åka till eller har råd med en semesteresa. Många barn blir kvar i stan, det är en skriande orättvisa. Sverige är delat av klassklyftor, det blir bara värre och värre och värre. Punkt måste sättas för högerpolitiken den 19 september.