Betraktelse

Rosengård brinner. Att folk är arga kan jag förstå. Bara genom tevereportaget om kackerlackorna hos en barnfamilj förstår jag att folk blir både ursinniga och vanmäktiga. Familjen fick bo med kackerlackor och mögel år efter år, med en hyresvärd som la skulden på familjen och inte på sitt bristande underhåll av huset. Unga kastar sten och bränner ner, enligt media påhejade av AFA och andra som inte själva bor i Rosengård. Folk från Irak och andra krigsdrabbade områden blir givetvis livrädda. Minnena kommer tillbaka, här i trygga Sverige.

Själv Rågsvedbo skulle jag aldrig acceptera att folk från andra delar av stan kommer hit och gör "uppror" åt oss som bor här. Det skulle vara uttryck för ett ovanifrånperspektiv. Jag är emot våld. Här är vi drabbade av det nazistiska våldet, mordbränderna i Högdalen. Det är så ruggigt att det är svårt att ta in, att någon med berått mot har tänt eld på kulturhuset Cyklopen och en lägenhet där en barnfamilj bodde och inte brydde sig om någon skulle dö.

Stockholm är delat precis som Malmö, klasskillnaderna skär genom stan, många inom vänstern vill inte bo i förorterna, mer än en tid kanske, som student eller i väntan på bättre utsikter. Det har jag svårt att förstå, för i Rågsved till exempel bor vi mitt i världen, internationellt så det förslår, här finns ingen likformighet.

Rågsvedsborna är en salig blandning av folk som har bott här sen förorten föddes, det träget arbetande folket som är pensionärer idag, aktiva i föreningslivet. Andra har flyttat hit efter separationer, första lyan, några har köpt bostadsrätt, billigt jämfört med stan. Många stretar i vården, i fabriker, i förskolan. Några är konstnärer, byråkrater, andra är förtidspensionärer eller företagare. Ganska många har försörjningsstöd, av brist på arbete och hälsa. Få rika, många har kommit med erfarenheter från andra länder eller från Norrland eller andra avfolkningsbygder i vårt land.

Här finns knark och alk som i övriga stan, men också nära till underbar natur, sjöar, stigar. Trasiga människor, barn men också musik, kultur, fotboll, föreningar, gemenskap, folkets hus, samhällsförening, gemensam jul, vilja att förändra och människor som trivs, kämpar och försöker bidra till att Rågsved blir en bra hemort för alla oss som bor här.

Jag vill absolut inte se bränder eller stenkastare här, däremot en fast politisk vilja att långsiktigt stärka goda krafter på en lokal demokratisk och jämställd grund. Vi ska inte låta fler förorter gå lika långt som Rosengård verkar ha gjort.

Varför inte börja med att återinföra stadsdelskonferenserna, som vi hade förr i Vantör: Börja samtala, organisera och bygga vidare på allt bra här: förskolan, skolan, föreningarna, naturen, kulturen, småföretagarna, föräldrarna, barnen, syskonen, grannarna - you name it!