söndag 12 december 2010

Vi måste utveckla vår politik

Funderar kring vårt budskap om världens bästa välfärd utan vinstintressen. Inte för att jag inte tror på det, utan för att folk jag möter ofta kopplar ihop det med kvalitet. Har det blivit sämre med privat är de emot. Oförändrat, tja. Har det blivit bättre, ja då kanske de tycker att det är värt det.

Igår delade vänsterpartiet Vantör ut flygblad om den olagliga avknoppningen av Rågsveds och Hagsätras hemtjänst, som såldes för priset för möblerna trots att verksamheten kan vara värd mellan 20 och 40 miljoner kronor. Just den privatiseringen har inte försämrat servicen för de äldre vad jag vet, det var två välfungerande enheter innan privatiseringen och har så förblivit. De ägs av de chefer som tidigare drev verksamheten i kommunal regi.

När det gäller den här avknoppningen har jag inte hört protester från de som får hemtjänst, till skillnad från de föräldrar som har barn i förskolorna i Årsta 1, likaledes avknoppade till kraftigt underpris och oppositionens motstånd. Och det är inte konstigt, för privatiseringen av förskolorna ledde till större barngrupper, föräldrar ombads skicka frukt med barnen och bidra med arbetskraft samtidigt som chefen tog ut stora vinster ur företaget.

Det finns andra skillnader mellan dessa två fall i Enskede-Årsta-Vantör. En är att småbarnsföräldrar hörs mer i samhället eftersom de som grupp har större möjligheter att framföra klagomål än gamla människor som tappat ork, kanske är sjuka och behov av vård och omsorg. En annan är socioekonomisk, det är skillnad på Årsta och Hagsätra/Rågsved, det ser vi i boendeformer, valdeltagande och inkomstnivåer.

Icke desto mindre är jag säker på att vi måste bli bättre på att förklara varför välfärd utan vinstintressen är viktigt även på lång sikt. Först och främst ska vi vara klara över att när privatisering leder till försämringar kommer folk i allmänhet och de som brukar tjänsterna att med rätta och ilska reagera och protestera, även om ropen hörs högre i socioekonomiskt rika områden. Privat+ försämringar, där har vänsterpartiet en klar politisk poäng att kamma in.

Däremot måste vi utveckla vår argumentation när privatiseringar inte leder till omedelbara försämringar ur brukarens vardagliga perspektiv, eller leder till förbättringar. Det har jag sett i kommunal verksamhet som av olika skäl är körd i botten, och som de första åren har förbättrats efter en privatisering.

I en nedkörd verksamhet är det guldläge för den som tar över, det kan bli en nystart som momentant ger bättre kvalitet. Med åren tar privatisering ut sitt pris, kvaliteten försämras när vinstintresset tar över. Små avknoppade företag köps upp av vård- och skolkoncerner - riskkapitalbolag - som framgångsrikt hanterar vinster internt så att de blir så skattebefriade som möjligt. Detta drabbar våra skatteinkomster i Sverige och på sikt välfärden.

Dessutom förkläs privatiseringen i ord av förment positiva begrepp som valfrihet, där det som alltid är de som har ordet, pengarna och förmågan som kan "välja" rätt för sig och sin familj, och andra får nöja sig med det som blir över.

Några konkreta exempel på tydliga skillnader idag mellan privat och kommunalt drivet är att lagstiftningen om allmänhetens insyn, personalens meddelarfrihet och rättigheter till kollektivavtal skiljer sig åt. När dessa skillnader kan kopplas ihop med försämringar till brukarnas och personalens nackdel finns också klara politisk poänger att kamma in.

Svårare är att pedagogiskt visa vad som händer med samhällsplaneringen och likvärdigheten när det blir vinstdrivande koncerner som styr var skolorna och äldreomsorgen ska etablera sig, ja när vinstintresset styr via bolagen istället för allmänintresset via kommunerna. Otaliga är de exempel på hur samverkan mellan myndigheter försvåras i takt med privatisering av förskolor, skolor, barnavårdcentraler, vårdcentraler och hemtjänst. Ett pris för privatiseringen är att resultaten i den svenska skolan sjunker, bland annat beroende på det fria skolvalet och expansionen av fristående, privat drivna, skolorna.

Jag kan inte låta bli att dra en tankemässig parallell mellan välfärdskrisen och klimatkrisen, klimatförnekarna och vikten av att snabbt förstå krisens vidd och behoven av strukturella beslut som effektivt stoppar jordens uppvärmning och de konsekvenser det får för den rika världens och medelklassens nuvarande livsföring. Vänstern måste koppla ihop de här frågorna. Om vi inte är i hamn på långa vägar när det gäller klimatkrisen har vi knappt börjat med välfärdskrisen.

Inga kommentarer: