Kvällstankar

Funderar över vänsterns tillbakagång och hur vi kan komma tillbaka, för det måste vi ju bara om inte världen och jorden ska gå under pga klimakris, jobbkris och alla andra kriser som förstör levnadsvillkoren för oss människor på jorden.

Människor idag behöver en politik som ger hoppet tillbaka om en bättre värld, ett samhälle som håller samman, som tar in människor i gemenskap istället för att slå ut, både lokalt och globalt. Vi behöver en politik och politiker som kan tala om detta så att det går in i folks hjärtan.

Rätt till bostad, arbete, skola, sjukvård, social gemenskap, ren luft och rent vatten är grundläggande värden som hotas idag pga privatisering och kommersialisering. Äldreomsorgen och stöd och service till funktionsnedsatta förs ut på marknaden, ingen frågar berörda om de vill att deras hem ska privatiseras. De fås vinster blir de mångas förluster.

Vänstern måste ta fram en konkret politik som verkligen utjämnar skillnader och griper tag i bättre bemedlades människors vilja att dela med sig, om det går till något gott, till ett samhälle som är bra för allas barn, för allas gamla, för allas sjuka.

En radikal vänsterpolitik måste göra det troligt att solidaritet är överlägset egoism om vi ska bygga ett hållbar samhälle som river murar istället för att resa dem. Vi måste ha företrädare som människor känner igen sig i. Var finns vår tids August Palm, Rosa Luxemburg, Joe Hill?

(Det här skrev jag 12 juli 2009 men det känns märkligt aktuellt....)