Vad händer i Vantör?

I eftermiddag var jag på Rätt att bo - Rätt till det gemensamma, ordnat av nätverket för linje 19. Kom mitt i programpunkten där folk från Linjalen, Kärrtorp med flera berättade om sina framgångsrika kamper för att behålla hyresrätterna och gav tips och råd för de som hamnat i samma situation. De berättade om gemenskapen i det ideella arbetet. Hur roligt det var. Om tryggheten i att bo i allmännyttan. Men också om motkrafterna, att husen i Kärrtorp och Bredäng såldes när staden (läs borgarna) inte fick hyresgästerna att köpa själva. Men det är överklagat så än är kampen inte över.

Själv deltog jag i panelen som handlade om vad som händer i Vantör. Där berättade Ulrika om vännerna som kämpade för att Fria Teatern skulle få fortsätta att verka i Högdalen. Per-Åke från Rättvisepartiet Socialisterna berättade om namninsamlingen mot privatiseringen av Högdalshallen. Tre ungdomar berättade om Hagishänget, nollkronorsloppis som testar gränserna för det allmänna. Conny från koloniföreningen berättade om kampen för Rågsveds friområde och kolonilotterna.

Jag pratade om rollen som stadsdelspolitiker, där jag bidrar med kunskap och kontakter för att få fram gräsrotsfrågor till den politiska nivån. Vi har vunnit många lokala kamper i Vantör - räddat Ormkärrskolan, Örby bibliotek och Bandängens parklek - men läget är svårare idag då stadsdelsnämnden har ett kraftigt minskat inflytande. Där avståndet till politikerna är så mycket större då nämnden sammanträder vid Globen och inte i Högdalen och stadsdelsområdet omfattar över 90 000 invånare. Färre politiker behöver träffa sina väljare dagligen och försvara sina beslut.

Ett av mina tips var att söka upp sina politiker, enträget och trevligt föra fram sina frågor, be om förklaringar, kommentarer, helt enkelt göra det svårt för oss politiker att smita undan vårt ansvar. När vi fattar beslut ska vi veta vad saken gäller. Och kunna se folk i ögonen. Ett annat tips är att ta makten över dagordningen. Skriva medborgarförslag, som bereds av tjänstemän och kommer upp till beslut, iallfall om de rör nämndens ansvar. Och så kan man göra som Fria Teaterns vänner har gjort, komma på öppna nämndmötena för att därigenom få fram sitt budskap till centrala politiker. Eller som Kräpplagruppen gjort. Komma och ifrågasätta tjänsteutlåtanden och begära förklaringar.

Jag säger inte att man lyckas alltid. Men det är viktigt med breda allianser och att på alla möjliga sätt visa att det finns en stark opinion som politikerna till sist inte kan gå emot. För att de har för mycket att förlora. Det är ju faktiskt val i det här landet vart fjärde år!