Nu får det vara slut på kvinnors tredubbla arbetsbörda!

Jag är glad över att Vänsterpartiet inför internationella kvinnodagen idag den 8 mars har valt att presentera förslaget att staten ska satsa 200 miljoner kronor i kommande budget på ett grundstöd till kvinnojourerna. Inte en dag för tidigt. Inte en krona för mycket.

Så här skriver Jonas Sjöstedt:
"Mäns våld mot kvinnor är ett av våra stora samhällsproblem. 2010 polisanmäldes 27300 fall av misshandel av kvinnor. I ungefär hälften av fallen var förövaren en man som haft en nära relation till kvinnan. Men Brottsförebyggande rådet uppskattar att det bara är en femtedel av alla fall som polisanmäls. Varje år dödas i snitt 17 kvinnor av män som de har haft en nära relation till."

Jourerna har byggts upp av kvinnokraft i solidaritet med slagna systrar. Under många år har kvinnojourerna varit ett ovärderligt stöd, kanske det enda stödet som funnits för kvinnor som tvingas fly hemmet, många gånger med sina barn.

I grund och botten borde samhället ha tagit ansvaret från första början. Det handlar om något så basalt som skydd för liv och lem. En kommunal kärnverksamhet skulle jag säga. När samhället inte tog sitt ansvar tog kvinnorna ansvaret. De såg behoven och började hjälpa sina systrar i nöd.

Visst ska även mansjourer ha stöd. Men lek med tanken att det varit männen som varit i absolut majoritet bland de slagna och hotade. Hade manssamhället då accepterat att så länge arbeta i huvudsak idellt? Hade vi då inte haft fullt finansierade mansjourer i alla kommuner?

Nu är dags att avlasta kvinnojourerna så att de kan planera längre än för ett projekt i taget. I en undersökning från länsstyrelsen visade det sig att många kvinnor gärna ville jobba med mer utåtriktat med jämställdhet, men hann inte: För vem skulle då hjälpa de slagna?

Med det statliga stöd som vänsterpartiet vill ge får jourerna tryggare villkor. Även kommunerna måste skjuta till mer pengar och för mer än ett år i taget. I Stockholm har vänsterpartiet velat ha flera kommunala jourer, just för att mäns våld mot kvinnor borde vara en obligatorisk verksamhet.

Nu är det upp till regeringen att visa var man står. På kvinnornas sida, på riktigt. Eller kvar i det gamla manssamhället där kvinnorska jobba tredubbelt. Hemma, på jobbet och i kvinnojouren.